Suck...

Ibland förstår jag mig verkligen inte på mig själv.. Allt blir liksom bara fel, hur man än vrider och vänder på det. Igår var en sån kväll, INGET funkade, det blev bara missförstånd och ledsna miner:( . Inte kul alls faktiskt. Visserligen så är allt utrett och lagt bakom oss nu. Men ändå, det är så onödigt att det ska behöva bli så. Vi vet ju vart vi har varandra och jag skulle aldrig tvivla på honom. Tror det är så att del lätt blir missförstånd och liknande när stress och sånt släpper. När man har tid att sätta sig och faktiskt prata igenom allt.

Nu är som sagt allt bra, men det är så tråkigt att jag alltid ska sätta mig i sådana situationer, jag liksom bara stänger av. Omvärlden finns inte över huvud taget. Kommer jag någonsin att växa ifrån det? Ibland tvivlar jag på det, men jag hoppas på det i alla fall...
Dags att ta tag i pluggandet nu....


KOMMENTERA INLÄGGET

Namn

E-postadress (publiceras ej)

URL/Bloggadress

Kommentar