Men vet ni  vad? Jag gillar det faktiskt! Jag tycker det är jättemysigt att få pilla och dona här hemma. Det hade du aldrig trott att du skulle få höra va mamma? Att jag gillar att diska, tvätta och städa?

Det har varit en händelserik vecka. I måndags hade mitt kusinbarn Edit namnsdag, igår hade Tobbe namnsdag (det var de små händelserna).

I tisdags fyllde Tobbe och jag ett år! Känns helt sjukt, på ett sätt känns det som om vi träffades igår, men på ett annat som om vi kännt varandra i evigheter. Vi skulle egentligen gått ut och ätit och sett på bio. Men Tobbe var sjuk i tisdags så det blev en myskväll här hemma och en kort sväng på stan där jag skulle få välja ut en present som Tobbe hade tittat ut. Jag hade mina misstankar om vart vi skulle, nämligen till smycka. Men inte om varför. Jag trodde att vi skulle dit för att titta på en berlock, men det var bättre än så, jag fick prova ut och välja en valfri Pandora ring!

Den här godingen var det jag valde, en silverring med en grön ametist.

Den present Tobbe fick av mig var inte lika exklusiv, en liten bok där man fick fylla i olika saker om sin bättre hälft. Men han verkade väldigt glad över den hur som helst. :)

I alla fall, det var hit jag ville komma. Under vår tur på stan så gick vi in i en liten inredningsbutik där jag köpte en träask till tepåsar. Jättenöjd med köket och den kommer att passa riktigr bra i fönstret när vi fått dit alla blommor och grejer. Inte för att vi någon gång dricker påste, men den kommer att bli bra och vi kommer väl att hitta någon form av användning för den.

Rätt så snygg, eller hur?

Men idag är en stor dag det med, idag är det nämligen tre år sedan vi köpte Lotta! Och vilka år det har varit, år fyllda med både framgångar och motgångar. Men oj vad glad jag är att vi skrev på papprena för tre år sedan, även om hon varit dålig till och från så vi inte kunnat rida så har ändå min ridning och känsla för hästar utvecklats något enormt.

När vi fick hem Lotta på prov för 3,5 år sedan så ville jag inte ha henne. ALDRIG att jag ville ha ett envist litet fuxsto. För det första så var det ett sto (det ville jag inte ha). För det andra var den en fux (det ville jag inte ha). För det tredje så var det en liten stor häst (det ville jag inte ha). För det fjärde så var hon inte speciellt utbildad (jag ville ha en läromästare). För det femte så hade hon TRE virvlar i pannan, och man säger att hästar med två virvlar är speciella - vad är då inte en häst med tre virvlar? Och för det sjätte så hade hon inget vidare käckt namn: Lotta, jag menar allvarligt, hur fräckt är det?

Men nu, såhär tre år efteråt kan jag inte tänka mig en bättre häst än henne. Jag hade aldrig trott att jag skulle kunna rida henne helt utan utrustning- ännu mindre att jag skulle kunna göra rörelser med henne. Men det kan jag! Öppna, sluta, skänkelvikning, rygga, framdelsvändning, bakdelsvändning och enkla byten, allt utan grimma och utan sadel, enbart en rem runt halsen som ett handtga för mig. Jag har till och med hoppat henne utan någon grimma eller någonting. Hon passar mig helt enkelt.

Och jag hoppas att vi får många fler år tillsammans. På lördag får jag äntligen pussa på henne igen <3