Sluta rida

Jag har bestämt mig för att sluta rida. Ja. Ni läste rätt. Det är inte roligt längre. Jag kommer säkert att ta upp det efter vintern, men som det är nu vill jag inte ha något att göra med hästar. Visst älskar jag Lotta, men det är inte på samma sött längre med ridningen.

Varje helg när jag kommer hem så ska jag rida igenom Lotta. Varje helg är det samma visa. Hon vänder när jag kommer till hagen, hon är ohyfsad mot alla i stallet och det är som att sitta upp på en snigel. Varje pass får jag börja med att renodla hjälperna. Jättekul. Jag vill verkligen börja varje pass med att behöva puckla på henne för att hon ska gå fram. Det är ju en häst med framåtbjudning, men man måste underhålla den! Och det önskar jag att mamma var lite tuffare med.
För när jag sitter upp så får jag känslan av att mamma har skänklat men inte fått tillräcklig reaktion (eller någon reaktion alls) men inte följt upp det med renodling av hjälperna. Skrittar jag och lägger till skänkeln så ska Lotta börja trava, inte öka skritten i två steg för att sedan söla ihop till en snigel igen. Vem vill egentligen ha en häst man måste sitta och sparka på för att hålal igång?  Och hon är så stel!
I början av hösten så kunde jag sitta upp och rida henne mjuk och att det sedan höll i sig i ett par dagar efteråt. Nu kan jag inte ens göra det. Hon är lika stel dagen efter, hon maskar och jag kan inte längre rakrikta henne. Flera gånger har jag sagt att det vore bra om Agneta red Lotta typ 2 dagar/vecka. Både för att Lotta ska bli av med sin jävla underhals som bara växer och växer eftersom att hon inte rids tillräckligt mycket framåt. Hon har långa bakben som hon inte gärna använder. Och för att få igång dem och för att få med ryggen så måste man verkligen rida henne FRAMÅT. Annars svansar hon bara runt i något bekvämt fistempo där man hela tiden måste driva, utan energi, med underhalsen i sitt livs form och lite halvhög i nacken.
Mamma skulle ju tjäna massor på att Agneta red henne, så att hon kunde få sitta upp på en häst som bjuder! Hon ska inte behöva tjata på Lotta om att hon ska gå.  Men det känns inte alltid som att mamma bryr sig. Som om hon inte tycker det är kul längre. Det känns inte som om hon gör något för att utveckla sin ridning. Hon har ju också märkt att Lotta blivit stelare och jag har sagt att jag inte lyckas bli av med det. Borde det då inte ringa en liten klocka där man inser att man inte kan lösa situationen själv? att man behöver hjälp? Eller är man naiv och hoppas på något hallelujah moment som aldrig kommer att inträffa? Att man en dag ska sitta upp på en jättemjul häst, fastän att man inte ha rgjort något och så ska alla problem vara lösta?
Jag vet inte. Och nu bryr jag mig inte längre. Jag har fan gjort allt jag kan och lite till för att lyckas med Lotta, men när det inte är jag som har huvudansvaret för henne längre så betyder även det att mamma måste lägga ner minst lika mycket effort som jag har för att underhålla det.  Det funkar inte att tro att hon ska rida som vanligt i veckorna och att jag sedan ska rätta till allt på helgerna under bara ett pass. Och ... jag vet inte längre... Vill jag ens ha häst? Jo det vill jag, jag vill inte ha någon annan än min lilla Lotta! Men jag vill ha min gamla glada, välridna Lotta. Inte den lynniga sågbock som hon har blivit under hösten.
Jag vill bara inte mer. TVÅ gånger under hela hösten har jag kunnat sitta upp på Lotta och kännt att jag lyckats åstakomma något, kännt att det verkligen var ROLIGT att rida. Men inte längre.
Jag försökte att ta upp det här med mamma igår, efter ett riktigt VÄRDELÖST pass, men det kändes inte som om hon tog mig på allvar över huvud taget. Som om hon tycker att jag bara överreagerar. Men när hon inte bryr sig så måste ju jag bry mig! Sedan blev hon sur. Jävligt sur. Så jag valde att åka hem till Jönköping istället för att stanna i Hultsfred. Och som det känns nu så vill jag inte sätta min fot i Hultsfred något mer över huvud taget. Och nej, det är inget förhastat, jag har gått och tänkt på det här i månader, men jag orkar inte och vill inte hålla det för mig själv längre.


POSTAD AV: Henny :)

2011-11-27 @ 20:04:46 | http://hennyvinlof.blogg.se/

Usch, lilla Sofie!! Jag tänker på dig! <3

KOMMENTERA INLÄGGET

Namn

E-postadress (publiceras ej)

URL/Bloggadress

Kommentar