Jag har som många andra ryttare fastnat i fisridningen. Man blir sittandes i ett mittemellan tempo, lite för lågt och helt utan energi, och så slarvar man lite med halvhalterna.

Jag har hamnat där av två anledningar: 1. Lotta är inte tillräckligt stark för att det ska vara "bekvämt" för någon av oss att rida i ett bättre tempo med mer tryck. Hon blir stötig, jag får ont i ryggen och orkar helt enkelt inte. 2. Min lathet. När jag växlar fröken framåt så går det att skapa lite tryck, så får jag det tempo jag ber om. Men inte så mycket tryck jag vill ha, jag får liksom inte det där suget i bettet. Ska jag ta tillbaka henne så blir hon stutsig, stark och liksom inget händer. Så gårdagens fokus låg på just tempoväxlingar.

Direkt när vi började så kände man det klassiska "det här var alldeles för länge sedan". Jag älskar att rida för Agneta, Lotta gillar Agneta- kort och gott så kände man att det skulle gå bra med en gång. Jag fick rida mycket framåt, och då menar jag mycket. Men det är det som Lotta behöver, hon behöver ridas framåt och hon behöver omväxling, och nu fick hon båda delarna, och hon älskade det, trots att hon fick ta i ordentligt. Det var verkligen ingen fisridning där inte.

Till en början jobbade vi med att få ordning på formen. Just nu är hon inne i en period där hon gärna går in bakom hand. Inte så att hon bara knöpper av i nacken, för jag har fortfarande kvar stödet, men hon vill som sagt inte ta det i lodplanet. Jag tror att det är för att hon börjat sätta muskler i bakdelen nu under sommaren, för att jag trots min snigelridning ändå haft mer tryck i henne och varit mer konsekvent i sin ridning. Så hon orkar helt enkelt inte bära sig i lodplanet med tryck ett helt pass.

I vänster varv så släpper hon lätt ut högerbogen utan att jag inte riktigt tänk på det. Dessutom så lurar hon mig gärna när jag ska ställa vänster. Hon blir rak i kroppen, böjd i halsen och rak i nacken. Jag SKA ha henne, böjd i kroppen (bålen), rak i halsen, ställd i nacken. Kändes som om jag fick ställa henne utåt, fastän att hon var korrekt vänsterställd då. Konstigt att det kan kännas så knasigt när det faktiskt är rätt, bara för att man är van att det brukar vara fel.

Därefter fick jag galoppera. Och vad jag galopperade - för kung och fosterland! Jag sitter ofta och fisrider i galoppen, gör minimala tempoväxlingar. De jag gjorde nu var STORA. Växlade mellan en frisk arbetsgalopp och mellangalopp på volten och fyrkanten. Till en början undrade jag vad fan jag gett mig in på. Lotta har ett läge när jag ridit i min fisgalopp och ska framåt där hon blir stötig. Och just därför växlar jag sällan framåt. MEN jag tror att det stötiga kommer från att "motorerna håller på att vakna". Fast i de lägena vågar inte jag fullfölja, inte riktigt hålla stödet och inte fortsätta driva.

Men Agneta vet vad hon gör, så efter typ fem varv på volten släppte det och hon började bli rund! Men jag måste hela tiden vara på mig själv om att rida, men låta henne göra jobbet. Fram betyder fram.

När galoppen var avklarad så fick hon en snabb skrittpaus där vi kortade upp skritten och tränade bakdelsvändningar. De till vänster är bra, men till höger vill hon gärna gå med tagen bakdel lite innan, så jag kommer inte riktigt in i vändningen. Lösningen på det var att jag skulle tänka "öppna" och då bara klaffade det.

Nu var det dags att börja med tempoväxlingarna. Men först skulle vi hitta en bra arbetstrav, inte den mestrav jag brukar rida i. När vi fått ett tryck och motorn kommit igång så kunde jag börja korta henne. Till en början så stretade hon som fan, men jag fick bara vara konsekvent och driva, dutta med spöt och ta förhållningarna med magen. Sedan när hon hade kortat sig så red jag framåt, mer framåt än den nya arbetstraven.

Red även tre riktiga travökningar, och satan i gatan så bra det kändes! Nu när jag äntligen hade med ryggen på henne och hon orkade så var hon så himla bekväm att sitta på. DUKTIG HÄST!

På slutet tränade vi lite på galoppombytena. Jag red i förvänd galopp på volten och fick sedan byta när det kändes bra. Byta från höger till vänster galopp funkae kalasbra, ett rent byta på första försöket.

Åt andra hållet var det svårare. Hon bytte bara fram och sedan fick jag sitta och vänta ut henne ända tills bakdelen också hade bytt. Det var till stor del mitt fel att hon inte bytte ordentligt, för dels så kan hon skjuta upp mig ur sadeln i bytena och när hon inte byter helt så får jag lite panik, reser mig ur sadeln och vrider mig. Menmen, det är bara att träna mer.

Hur som helst är jag jättenöjd, verkligen jättenöjd. Det var så himla roligt och givande att äntligen få rida en lektion där man faktiskt får ut något. Och så gick det mycket bättre än vad jag hade trott. jag trodde egentligen inte att det skulle funka så bra med tanke på att vi inte ridit lektion sedan i maj/juni någon gång.

Blev visst ett rätt långt inlägg ser jag nu :P. Lserbehandlingen får nog komma i ett eget litet inlägg.