Sofie, en tjej hemifrån som jag varit jättetajt med tidigare blev av med sin häst igår. Fina lilla Essi Totta hade somnat in i hagen. :( Kan inte ens föreställa mig hur hemskt det måste kännas, det känns som en dröm. Jag såg ju hästen för bara någon vecka sedan i sitt livs form! Och så händer något sånt här.... Livet är verkligen inte rättvist. För så mycket tid som Sofie lägger ner på sina hästar förtjänar hon om någon att hästen ska leva LÄNGE.

Nu var det visserligen några år sedan vi umgicks, men ändå. Vi umgicks som allra mest när jag var 13 och Sofie var 15. Vi hängde på musikskolan hela tiden och spelade i samma kvartett och orkester, bägge var med i sommarorkestern och det var genom Sofie som jag började rida Birk och därefter fick honom som foderhäst i 2,5 år.