Idag har jag som tur är bara en föreläsning som jag försöker stålsätta mig mentalt inför att gå på. Vill helst av allt bara lägga mig ner och gråta, lägga mig ner och dö ett tag. Några månader eller så.

Det var sagt att det skulle vara löst på två månader. Nu har det gått ett halvår och jag känner mig mer och mer blåst. Det går ut över allt. Över mig, över Tobbe, över min familj, över minn skolgång, över mina hobbys, över allt. Jag orkar inte mer. Om inte det kommer att lösas snart så kommer inte jag att bo kvar. Det är en sak att bo trångt frivilligt. Men nu är det inte frivilligt längre, det har inte varit frivilligt någon gång sen i augusti. Jag orkar inte mer, men jag vill inte ge upp. Jag kan inte ge upp, men samtidigt kan jag inte fortsätta. Det är det första jag tänker på när jag vaknar, det sista jag tänker på innan jag somnar. Det är det jag drömmer om på nätterna, det är det som håller mig vaken när mardrömmarna har väckt mig. Det är det som sysselsätter hela min skolgång, det är det som sysselsätter hela min fritid. Hur gärna jag än vill sluta tänka på det, hur mycket jag än önskar att jag ska slippa tänka på det så har det inte hjälpt. När inte ens sömntabletterna kan skydda mig från det. Då funkar det inte längre. När det hindrar mig från att kliva upp ur sängen. När det hindrar mig från att gå till skolan. Då funkar det inte längre. När det hindrar min finaste sambo och mig från att kunna vara lyckliga. Då har det gått för långt.

I fredags, mitt på dagen red jag lektion för Agneta på Lotta, och det var så nyttigt! Jag har verkligen jättesvårt med att verkligen få igång bakbenen och ryggverksamheten. Den kommer oftast igång lite när jag nästan ska avsluta passet, och inte orkar mer. Men Agneta får igång den redan under uppvärmningen, och det är ju det som är målet. För den verksamheten måste ju liksom igång innan man verkligen kan börja rida. Så det tränade vi på.

Efter att ha skrittat fram Lotta fick jag trava i ett ganska friskt tempo rakt fram och på stora volter. Jag fick tänka på att ha ganska korta tyglar (kortare än vad jag vanlitgvis har) för att kunna ge ett bra stöd och för att hon inte ska tappa bakbenen. Jag skulle hela tiden tänka på att skapa ett sug till betten och när jag lättade skulle hon bli längre och lägre, utan att bli framtung. I vänster varv fick jag rida henne mycket rakare i halsen än vad jag brukar göra för att hon inte skulle tappa ut sin högerbog och i höger varv fick jag tänka extra mycket på att hon skulle böja sig i bålen, och inte bara böja allt i halsen och skjuta ut vänsterbogen.

Efter ett tag när detta funkade så fick jag övergå till galopparbetet. I fattningarna så gjorde det inget om hon klev iväg innan fattningen. Så länge hon tog i på rätt sätt och "klev in i" galoppen istället för att slängtrava in i galoppen så var det bra. Här fick jag göra samma jobb, rakt fram och på volten och verkligen få igång galoppen.

Jag är precis som många andra ryttare lite bekväm av mig, jag vågar (och orkar) inte riktigt rida på ordentligt framåt eftersom Lotta gärna slår upp lite när man tar tillbaka henne. Det måste jag bli bättre på! Hon behöver  det för att komma igång med ryggen och bakbenen. Men när man rider framåt så blir hon till en början väldigt stötig och kantig i galoppen (och jävligt jobbig att rida), och det spärren har jag väldigt svårt att komma över när jag rider själv. Men med Agnetas hjälp så lyckades jag.

När framridningen var klar så fick vi en liten skrittpaus med några bakdelsvändningar, som jag skulel tänka lite "öppna" i innan jag påbörjade vändningen för att hon inte skulle sätta in inner bak först, innan hon började vända.

Därefter återgick vi till galopparbetet. Jag red på stora volter och rakt fram och växlade rättvänd galopp - trav - förvänd galopp hela tiden för att få ett bra flyt i övergångar (som är min svagare sida inom ridningen).

Avslutningsvis så red vi skänkelvikning & sluta på diagonalen, med öppnatänk innan ajg vände upp. Här märks mitt sneda bäcken av tydligt eftersom att jag har svårt att få min tyngdpunkt rätt och därmed även ställning och hela hästen.

Sista övningen vi red var en väldigt nyttig övning för att få upp energisiteten i bakbenek i ökningar, denna övning kan jag verkligen rekommendera! Jag började med att rida in på en KORT diagonal (kortare än diagonalen på en 20x40 bana) och red på framåt i en fräck trav. Lite innan väggen kortar jag upp traven, bryter av till skritt. Engagerar bakbenen genom att dutta med spöet på länden så att hästen tramar energiskt och vänder med huvudet ut mot väggen. Därefter kommer jag fram i en ökad trav på den korta diagonalen igen. Vid väggen upprepas proceduren. Man hade verkligen nytta av att vända hästen mot väggen, eftersom att i alla fall Lotta protesterar lite när man kräver mer angagemang från bakbenen. Detta angagemang tar dessutom ett halvt varv att få till utan protester, men med väggen som hjälpmedel så protesterade hon inte alls lika mycket, utan det blev en bra förstärkning av den uppfångande yttertygeln.

Men det märks att jag inte har ridit på länge. Och det var jävligt naivt att tro att jag ska kunna sitat upp i en ny sadel och bara rida på som vanligt när jag inte ridit ett ordentligt pass på över en månad... Så då konstaterade jag ett samband mellan bålstabilitet och att knipa med knäna. Ju mindre bålstabilitet - desto mer kniper man med knäna. Och eftersom jag avslutade passet med ena knäet fullt med blåmärken och det andra med svullna, blodiga skavsår konstaterade jag att det nog är dags att träna upp de där ynkliga små magmusklerna som bullat in sig i allt fett... Snacka om wake up call...

På kvällen fick jag rida fina Ellington åt Hanna. Har inte ridit honom på säkert tre månader, så det var jätteroligt att få sitta upp och känna hur mycket han hade utvecklats!

Han är en jättehärlig häst, helt olik Lotta att rida på. Han har lite mer go och spänst än vad min sportgiraff har. Men han har ungefär lika mycket humör som en del fuxdamer. Till en början var han jättefin och självbärig. Men allt eftersom passet gick så mattades han av och blev tyngre i handen och att han kröp in lite med näsan. Han kunde liksom inte riktigt hushålla med sin energi så att den räckte till ett helt pass, men han försökte ändå göra sitt bästa hela tiden. :)

Nu ska vi snart äta innan jag ska tillbaka till stallet och fixa det sista hos Lotta och rida Ellington åt Hanna. Ska bli skitkul, har inte ridit honom på jättelänge.

Så fort jag satt upp och kortade tyglarna så började huvudet flaxa som snabeln på en elefant hos min lilla sportkossa, och så fort jag la intill skänkeln för att börja trava så bara exploderade det. Det var ben och hovar åt alla håll och kanter tillsammans med blandade pip från Lotta och diverse morrningar och muttranden (och vrål) från min sida.

Detta höll på i varenda igångsättning, och i vardenda avsaktning kom det många protester från fröken brun. Först efter 30 minuter kunde jag börja påverka Lotta. En väldigt ovan situation för mig. Jag är van att kunna sitta upp och "bara rida", utan att behöva tänka på att hon liksom "överreagerar" på skänkeln. Men jag fick tvinga mig själv att ändå rida aktivt med sitsen och skänkeln till en lugn, mjuk hand, trots att hon var som skjuten ur en kanon. När hon är så taggad och bara springer så vill man ju gärna sitta och bromsa, bara hålla tempot. Men det som då händer på min sportgiraff är att huvudet skjuter i höjden och magen släpar i backen. Men på slutet tycker jag ändå att jag fick till det, ena galoppslutan var KANON och de flesta byten var bra. Hon tog i alla fall alla byteshjälper, så nu är det bara jag sm måste lära mig att tajma in dem på bästa sätt :)

Allra först provade vi en KenTaur Electra, 17,5" och bomvidd 2 i både enkel- och dubbelläder. Sadeln var fruktansvärt bekväm att provsitta på Charlies, men när vi väl kom hem och satt upp så var den vedervärdig. Innan vi provred så kollade vi givetvis så att den låg bra på Lotta, och det gjorde den. Men när man red i den så var den så äcklig! Den var liksom inte "flat" i sitsen någonstans om ni förstår hur jag menar? Man placerades i sadeln genom att midjan var så smal, inte för att det fanns någon yta för rumpan att sitta i. Så först trodde jag att Lotta älskade sadeln, för det kändes som om hon rörde sig sä jäkla stort. Men till min stora förtvivlan upptäckte jag med lite hjälp från marken att så inte var fallet... Det var ju jag som fick kämpa som en jävla gris för att kunna hålla mig kvar i sadeln, inte min lilla pärla som gick större. Efter 30 min ridning hade sadeln glidit fram ca 2 cm.

Sadel nr 3 var en begagnad Farmland som var som en dröm att rida i och låg bra på Lotta. Men när Lotta började få igång ryggverksamheten så märkte jag hur sadeln glappade i bakvalvet och efter ridning hade den kasat fram ett par centimeter. Efter att ha pratat med Charlies så fick jag veta att bommen varit för svängd för Lottas rygg, och därför hade den glappat. Väldigt synd, för både mamma och jag älskade sadeln.

Jag åkte därefter tillbaka till Jönköping för att fira nyår (detta var alltså i mellandagarna) och för att hämta hem ett gäng med nya sadlar. 4 sadlar fick jag med mig hem från 3000 kr upp till 7500 kr.

Sadel nr 1 var en lite äldre dressyrsadel av märket Lemmetex. Tysk sadel som görs i samma distrikt som Stübben. Det var 17"och bommen var M-MW.

Det jag kollar på när jag provar en sadel är:

1. När jag lägger på saden på halsen och drar den bakåt så skall sadeln av sig själv stanna i rätt position. Den ska alltså inte fastna på manken eller på hästens rumpa.

2. När sadeln väl ligger i vettig position så ställer jag mig framför sadel och kollar genom kanalen för att se att sadeln inte är för låg. Gör även detta bakifrån, alltså från bakvalvet. Jag ska klart kunna se "ljuset i tunneln."

3. Nästa sak är att kolla av hur trycket ser ut längs med sidan på hästen. Jag för handen från strax under manken, neråt, förbi knäklossarna och ända ner till där sadeln slutar. Detta känner jag genom att sticka in handen flat, mellan hästen och sadeln. Trycket ska var JÄMNT längs med hela sidan. Alltså INTE trycka mer vid manken, eller inte ligga an alls längst ner på kåpan.

4. Nu gör jag samma sak, men längs med bossorna under sadeln. Trycket ska vara jämnt längs med hela bossan.

5. Nästa grej är att jag tar tag i sadeln. En hand i framvalvet och en i bakvalvet och "vickar/gungar" på sadeln. Man ska då se att hela hästens rygg liksom följer med i rörelsen, så att det inte enbart är sadeln som swischar runt på ryggen. Kort och gott om sadelns passform passar hästen.

6. Hur många fingrar får man in mellan manken på hästen och framvalvet?

7. Vart i sadeln (som ligger på hästen) finns den djupaste punkten? Den djupaste punkten ska ligga mitt i sadeln. Men enligt sadelutprovarna på Chralies, så är det sällan djupaste punkten verkligen blir MITT i sadeln, så en enstaka cm åt något håll är ingen fara.

8. Sista punkten jag kollar innan jag sitter upp (förutsatt att sadeln lever upp till de 7 föregående punkterna) är hur kanalen ser ut. Vid bakvalvet bör man få in 2-3 fingrar (på de moderna sadlarna får man ofta in MYCKET mer, vilket jag personligen enbart har bäldigt fåliga erfarenheter av). Om man då från bakvalvet följer kanalen mot framvalvet så ska kanalen hela tiden bli succesivt bredare. Den får INTE bli bredare för att sedan smalna av. Och tänk på att ju bredare kanalen är fram, desto större differensen är i kanalens storlek mellan fram- och bakvalv, desto mer kommer sadeln att sjunka mot manken när man rider. Detta bidrar till ett större tryck på ortspetsarna och kan ge hästen ont. Jag fick rådet att välja en sadel som låg lite thigtare intill sidan på hästen, eftersom sadeln då istället inte sjönk lika mycket vid manken, och trycket som skulle fördelats på en väldigt liten yta vid ortspetsarna, fördelas istället på en mycket större yta längs med hästens sidor.

Lemmetexen låg bra positionsmässigt, men trycket längs med sidorna och längs ryggen var mkt ojämnt. Längs med ryggen fanns bara tryck vid fram- och bakvalv, inget alls under sitsen. Denna sadel provred jag inte.

Sadel nr 2 var en  Tekna dressyr 17,5" bomvidd 31. Låg som en smäck på Lotta, men var vedervärdig att rida i. Lotta bjöd inte för fem öre. Det var som att rida en trähäst.

Sadel nr 3. (nu börjar vi komma någonstans!) var en Kieffer Lech DL II, 17", bomvidd 31. Den låg som en smäck och var jävligt go att rida i. Man placerades bra och fick långa skänklar. Vilket var på både gott och ont. Det var lätt att komma ner med hälen och de små knästöden var inte ivägen. Men innan man vant sig vid sadeln så flaxade benen runt en hel del.

Sadel nr 4. var en Passier & Sohn, Grand Gilbert 17", smal bom. Sadeln låg bra, men den har ett högt framvalv med stor mankfrihet och ell bakvalv som är lite lägre. Därför luras man lätt att tro att den ligger i bakvikt. Men det gjorde den faktiskt inte. Den var gudomlig att rida i, allt liksom bara funkade och man var ett med hästen. Skänklarna placerades nära hästen och det kändes naturligt eller hur man ska förklara.  Det var även den sadel som Lotta trivdes allra bäst med. Så fort jag kom upp i sadeln och skrittade iväg på lång tygel så kände jag hur hon verkligen sträckte ut ryggen och hon var grymt sammarbetsvillig.

Efter att jag provat ut två riktigt bra sadlar (sadel nr 3 & 4) så var det upp till mamma att bestämma vilken sadel vi skulle ha. Hon har svårt att hålla balansen själv och sjunker gärna ihop, lite framåtlutad och drar bak skänkeln när hon ska använda den. Men Passieren var kanon för henne. Så den tillhör nu mera lilla Lotta, och hon är väldigt nöjd! Passieren var den syraste av sadlarna, 7500 kr, begagnad med många skönhetsfel. Men vi lyckades pruta ner den till 5000, så vi är mer än nöjda.

Anledningen till att vi inte valde att ta hem en sadelprovare är att jag har hört mycket negativt om många. Och sen så är det faktiskt så att jag känner min häst bäst, jag märker direkt vad som funkar och inte. Jag har ju heller inga tävlingsambitioner för Lotta, så om jag får knipa lite med knäna i ökningarna, so what? Ingen ska ju döma mig ändå, så på det viset tycker jag det är lite meningslöst att lägga någon tusenlapp på att få hjälp med att hitta den perfekta sadeln. Och den sadeln kommr ju dessutom säkerligen att kosta mer än 5000.  Sedan så ska ju sadeln även passa både mamma och mig bra, och vi är rätt olika i kroppen. Jag har långa, smala ben, medan mamma mer besitter prinskorvsmodellen. Och Lotta fyller ju faktiskt 18 i april. Så det känns lite sådär att köpa en snordyr sadel med tanke på att vi kanske inte kommer att rida henne så jättemånga år till.

Så nu går jag till ICA innan jag fortsätter plugga.

Börjar för övrigt se ljuset i tunneln i sadelhärvan, men mer om det en annan gång (vilket betyder att jag inte kommer skriva om det, om jag känner mig själv rätt.)

Jag har betalat mina räkningar. Ringt och sagt upp min premumenation på miljonlotteriet jag blir nog inte mångmiljonär trots allt.. Ringt till Hööks angående min sadel. Vart inte ett dugg nöjd med svaret, så jag ringde och härjade lite på reklamationsavdelningen. Därefter ringde jag till Hippo K9 för att få rådgivning (något som både rådgivaren och jag trodde skulle gå fort, men som till slut tog 20 minuter...), Cashat in lite mer pengar för de böcker jag köpt. Hämtat ut böckerna och reklamerat senaste försändelsen med lotter. Och sist men inte minst skickat ett lååångt mejl med en redogörelse över sadelhärvan.

Det här är inga jättefantastiska prestationer. Men för mig är det en stor grej att göra sådana "vuxensaker". Men jag verkligen HATAR att vara till besvär. Liksom, VEM tycker att det är kul att försöka reklamera en vara för 6000? Inte jag i alla fall. Men nu hoppas jag att det ska lösa sig. Det kändes som att hon jag pratade med på reklamationen idag var lite mer tillmötesgående :)

Så nu ska jag virka och plugga resterande del av kvällen. Det känns gött.

Idag var det en slapp dag i skolan, vi hade bara föreläsning mellan 08.00-09.45. Därefter åkte Amanda, Josefine och jag för att strosa runt lite på A6. Ingen av oss köpte speciellt mycket. Förutom lunch spenderade jag endast 8 kr. Woop woop, bra jobbat Brorsson! Har ju inte så mycket att spendera å andra sidan. Ligger ute med 2500 för läroböcker till ett gäng klasskompisar för tillfället plus att det finns någon enstaka räkning, jag inte har fått CSN ännu (lämnade visst in min studieförsäkran föt typ 10 min sedan, så jag får skylla mig själv), jag jobbade inte en ynkaste minut under min månadslånga ledighet, hyran ska betalas och så ska jag betala våra biljetter till Göteborg Horse Show med. Men jag klagar inte! Det är ju jag själv som "trasslat till det" så då får jag själv reda ut det, svårare än så är det inte :)

Nu ska jag plocka och styra lite till här hemma innan det är dags att sova. Skola 10-17 imorgon, My god! Hur ska man orka det varje vecka efter att ha bemästrat soffpotatisläget i en månad?!

Värdigaste vinnaren, mest överlägsna vinnaren genom tiderna. Behöver jag säga mer? Vilken jävla bedrift att vinna Jerringpriset, folkets pris, som 49-åring. Så värdig. Äntligen ett RIKTIGT erkännande för svensk ridsport! HALLELUJAH!

Hur som helst så klarade jag ju min tenta i tisdags, och efter det satte vi oss på bussen ner till Göteborg!

I tisdagskväll gjorde vi inte många knop. Vi åt mat och tittade på tv.

I onsdags så åkte Tobbe och jag in till Emmaus vid Backaplan för att se om vi gjorde några fynd. Och OM vi fyndade! 4 st djupa skålar, 1 assiett (hur fan stavar man till det egetnligen? ), 9 kaffekoppar, 6 fat till kaffekopparna, 1 vinkaraff och tre engelska pocket. Alltihop gick på 210 kr. Haha, det kan man leva med ;) Efteråt åkte vi till Sofia och Ottilia i Säve och lekte lite! Ottilia skulle visa alla sina leksaker och se till så att alla var sysselsatta. Så himla gullig unge!

Torsdagen började lugnt. På eftermiddagen följde vi med Camilla till stallet för att pussa lite på Råj. Det slutade med att jag fick rida Sune och sedan följa med henne till ett annat stall, SKITKUL! Efteråt var det middag och hockey hos Kent och Camilla.

I fredags var vi en sväng på Frölunda Torg, men vi handlade inget speciellt. Jag köpte ett par nya örhängen eftersom jag tappade det ena i stallet och så köpte jag en ny omgång med Hårkontroll (rekommenderar verkligen det till alla vilsna själar som liksom jag lider av tunt hår) och ett par leggings/byxor. På kvällen åt vi tacos och heta räkor. Efteråt lekte jag lite med Ottilia, Vi tittade på massa bilder på datorn och telefonen. Därefter fick Tobbe både magkatarr och feber, stackaren!

Så lördagen blev lugn, vi låg bara i soffan och slöade, bortsett från en tur till affären.

Världens gulligaste unge (Ottilia) väckte oss halv 7 genom att krypa upp mellan Tobbe och mig i sängen, så himla mysigt!  Och idag tog vi sovmorgon, grillade korv och åkte hem.

Kort sammanfattning va en väldigt trevlig vecka :)

Har ju även myst massor med Buster förstås, världens bästigaste hund!

1. Jag klarade min tenta! Jag hade visserligen bara 0,5 p tillgodo, men jag klarade den och kan nu casha in 3,75 ytterst välbehövliga poäng på ladok.

2. Efter min tenta skulle Tobbe gå till skolan och sedan komma hem igen. Till skolan gick han, och hem kom han, men han gjorde det med en ny frisyr. Haha, snacka om att jag blev paff, men snyggt var det, jävligt snyggt!

3. Vi gick till myrorna, och det var jättefint väder. Dessutom hittade jag en 100-lapp, det klagar man ju inte direkt efter.

4. Pappa har pratat både med Telia och Telenor och fixat allt, så nu kan jag börja använda min iphone som telefon med istället för att enbart använda den som leksak.

5. Just nu är vi på väg till Göteborg med buss, vi har precis lämnat Borås och snart får jag träffa Camillas fina Råj, kanske visa vem som är bäst i bessewisser? haha. Men framförallt: Pussa på världens gosigaste Buster! Jag är egentligen inte någon hundmänniska, men Buster ligger nära hjärtat!

Man kan aldrig få för mycket te. Te är terapi. Haha, shit vilken ordvits. not.

Ja kan inte ens beskriva hur mycket jag ogillar byggprocessen. Det är fan i stil med industriell ekonomi och entreprenörskap, eller i stil med naturkatastrofer och världssvält. SÅ JÄVLA TRÅKIGT.

Inte har det blivit någon ny design heller. Tobbe har dock börjat med en som jag tyckte var riktigt fin, men han var inte nöjd... Så det får väl ta den tid det tar att få den klar.

Igår var vi för övrigt och köpte vår nya sadel, stigläder och sadelgjord. Men vad upptäcker vi när vi kommer hem? Sadelgjorden är för lång -.- Bingo. Men mer oom sadeln och utprovningenpå tisdag efter tentan!

Mattes fina tjej!

Så idag blir det ett sista test för sadeln. Ska rida med ett scharak med vit insida för att se hur trycket fördelas. Men jag är ganska säker på att jag redan vet precis hur det kommer att se ut. Men det är nog bäst att göra ett sådant test för att vara på den säkra sidan.

Har även lite ny info om sadlarna, men den kommer nog lite senare.

Problemet med skolan i allmönhet för mig är att kurserna läses på så kort tid och så intensivt att det blir för mycket för att jag ska vara intresserad av dem. Det funkar liksom inte, jag behöver rätt så mycket tid för att låta saker och ting mogna, för att utveckla någon form av förståelse för de grejer jag sysslar med. Dessutom är jag ju redan inställd på att jag ska läsa minst 4 år på JTH. Så jag känner samtidigt att jag inte har någon direkt jättebrådska med att sätta alla kurser. Det är givetvis både på gott och ont. Men jag tror faktiskt att det till största del är bra. Jag brukar i vanliga fall jobba rätt bra under press, mest för att jag vet att jag verkligen måste lyckas och då tvingar mig själv att jobba röven av mig för att lyckas samtidigt som jag mår skit av det. Men det här är ju faktiskt något som jag ska jobba med i framtiden (eller förhoppningsvis inte om jag får min vilja fram och igenom). Men jag känner väl att jag har mer ansvar över att faktiskt lära mig de grejer jag läser nu för tiden. Innan läste man ju enbart för att få ett betyg, sedan kunde man glömma bort skiten. Nu läser man ju för att man ska lära sig, komma ihåg och KUNNA TILLÄMPA sakerna, och då behöver jag helt enkelt mer tid.

Jag planerar ju som sagt 1,5 år till i skolbänken på högskolan, MINST och därefter något år (kanske på halvfart/distans) för att få någon slags hästexamen. Inte för att jag tror att jag kommer kunna tjäna pengar på hästar. Som det är nu är jag helt enkelt inte tillräckligt duktig för det. Jag vill göra det för att kunna ha nytta av det i min egen hästhållning i framtiden, för min egen skull.

För övrigt kan jag säga att jag provade ju två sadlar idag, en ny och en som jag provred igår. Den nya var vedervärdig. Men den jag red igår (red jag i idag igen för att se om den låg mer still när jag faktiskt kom ihåg att spänna sadelgjorden). Och den låg som en smäck! Nu ska bara mamma provrida och Agneta och Meg ska få säg asitt. Lotta har nog redan sagt sitt om sadlarna ;)

Satte för övrigt ett par klockrena byten både igår idag! Lungt och fint, alla fötter bytte galopp samtidigt, inget studs eller sparkar, inte att hon slog sig fri från formen. Hon bytte jättelugnt för hjälpen direkt när den gavs! Underbara känsla! Bästigaste häst! Synd bara att det tog 3 år innan poletten föll ner helt, men bättre sent än aldrig ;)

Den infann sig idag... På söndag har jag tenta i industriell ekonomi och entreprenörskap. Tills dess har jag ca 200 sidor i läroboken samt 120 uppgifter att lösa. Jo visst, jag inser väl också att jag i vanlig ordning är sent ute. Men jag började i alla fall med uppgifterna idag, och efter 10 uppgifter tyckte jag att det var någonting som inte stämde. Uppgiftsnumren i kursplaneringen stämde liksom inte övrens med uppgiftsnumren i boken. Så vad är det jag till min förfäran upptäcker efter att ha trälat i flera timmar? Jo... Det var inte instuderingsuppgifterna jag skulle göra som jag hade gjort... Det var tillämpningsuppgifterna. Jippi! Där försvann flera timmar som jag egentligen inte hade tid att bli av med. BRA BRORSSON, JÄVLIGT BRA!

Egentligen började firandet redan dagen innan nyårsafton när vi åkte till Jönköping. Då passade vi på att stanna vid Kanonaden i Nässjö för att köpa lite skldjur att mysa med. Så i fredags blev det nybakat bröd, chiliaioli, kräftröra, räkor, färska krabbklor och färsk hummer. Vem sa att studentlivet var fattigt nu igen? Nä, skämt å sido, vi försöker att äta hyfsat billigt annars, men ibland vill man unna sig något extra:) Och jäklar vad gott det var! Hummern var hur god som helst!

Nyårsafton började rätt sent... Vi åt lunch vid ca 16.30 (!) därefter städade Tobbe och jag kokade två skaldjursfonder på fredagens rester. Därefter hoppade jag in i duschen medan Tobbe pillade med maten. Förrätten vart inte förens halv 10 på kvällen, men vi hann faktiskt med alla tre rätter före tolvslaget.

Till förrätt var det skagenröra med kräftor på Crostini. Huvudrätten bestod av rumpstek med koriander marinerad i någon orientalisk marinad, sallad på alfalfagroddar, krasse och babyspenat med stekt halloumi och sesamfrön tillsammans med raita (någon indisk myntayogurt). Och sist men inte minst fick jasg en vanilj- och kanelpannacotta med passionsfrukt och jordgubbar. Jättegott! Och jättemysigt med för den delen!