Så fort jag satt upp och kortade tyglarna så började huvudet flaxa som snabeln på en elefant hos min lilla sportkossa, och så fort jag la intill skänkeln för att börja trava så bara exploderade det. Det var ben och hovar åt alla håll och kanter tillsammans med blandade pip från Lotta och diverse morrningar och muttranden (och vrål) från min sida.

Detta höll på i varenda igångsättning, och i vardenda avsaktning kom det många protester från fröken brun. Först efter 30 minuter kunde jag börja påverka Lotta. En väldigt ovan situation för mig. Jag är van att kunna sitta upp och "bara rida", utan att behöva tänka på att hon liksom "överreagerar" på skänkeln. Men jag fick tvinga mig själv att ändå rida aktivt med sitsen och skänkeln till en lugn, mjuk hand, trots att hon var som skjuten ur en kanon. När hon är så taggad och bara springer så vill man ju gärna sitta och bromsa, bara hålla tempot. Men det som då händer på min sportgiraff är att huvudet skjuter i höjden och magen släpar i backen. Men på slutet tycker jag ändå att jag fick till det, ena galoppslutan var KANON och de flesta byten var bra. Hon tog i alla fall alla byteshjälper, så nu är det bara jag sm måste lära mig att tajma in dem på bästa sätt :)