I onsdags kväll så testade jag en ny tränare till Lotta för jag känner att jag inte har hittat riktigt rätt ännu. Jag har ju Meg & Agneta som har hjälpt mig att komma jättelångt jämfört med den tidigare tränaren, men jag har ändå känt det som att något har fattats. Och nu har jag hittat tränaren som kan ge mig "den sista biten".

Hon heter Elin och är helt fantastisk. Från början när Helena berättade om Elin så var jag inte helt säker på om jag ville testa, det lät liksom för bra för att vara sant, men jag är så jäkla glad att jag provade!

Det började med att Elin fick sitta upp på Lotta och känna igenom henne, så att hon visste hur hon skulle vara att rida och sedan även så mjukade hon upp henne åt mig. Och det var INTE på ett sådant sätt som vi vanliga gamla fyrkantiga "skolryttare" är vana vid! 

Elin rider både en del AR och western, ridsätt som jag väl har insett är snällare och tar mer hänsyn mot hästen än det tyska sätt som lärs ut i Sverige.

Hon började i alla fall med att stretcha ut halsen och nacken där Lotta var stel. En "vanlig ryttare" hade ju börjat med att rida lite bågar/serpentiner på de stora volterna, men inte Elin. Hon bara satt och vände runt Lotta i skritt på långa tyglar. Man ska inte misstolka detta som att hon red på en liten liten volt, för det gjorde hon inte, hon bara vände runt, om ni kan fatta hur jag menar? Nästan samma sak, men annorlunda syfte.

Därefter började hon att trava, eller snarare jogga och jobba med att Lotta skulle balansera sig själv och få upp ryggen på ganska långa tyglar. Det var häftigt att se, för man såg verkligen hur Lotta fick fixa det mesta själv.

Innan jag satt upp så red Elin lite galopp med, det var en ganska lugn galopp där hon red med lite tagen bakdel för att övergå i sluta och sedan göra ett byte. Till en början så var formen inte så bra och bytena var riktigt kassa. Men efter ett par försök åt varje håll, utan att Lotta stressat upp sig så såg man hur hon började acceptera arbetet och ta i själv!

Sedan fick jag rida. Till en början så skrittade jag bara på en volt, där jag fick jobba med att länga ut halsen framåt, utan att hålla på och ställa och greja en massa (så som vissa ryttare gör när de ska lägga ner sina hästar). När det funkade så fick jag övergå till trav och börja jobba på volten i bägge varven med tagen bakdel. Till en början så stretade Lotta bara emot och vad jag än gjorde så hade jag aldrig rätt längd på tyglarna. Jag fick också i slutan/tagen bakdel arbeta med innerhanden uppåt istället för understödjande eller ledande mot manken, allt för att hon inte skulle få "mer i munnen" vilket något annat tygeltag hade gett henne.

Innan jag slutade fick jag övergå till att göra samma sak i galopp, och där kunde man verkligen känna hur Lotta satte sig på Bakbenen! I varvbytena med tagen bakdel fick jag ävenrida byten. Och fy fan vilka byten det blev! Byten höger-vänster, som Lotta brukar ha J Ä T T E S V Å R T för satt som en smäck me Elins hjälp! När jag fick in rätt tänk med den svaga slutan så bara funkade allt!

När Lotta sedan blivit trött i galoppen så gick vi tillbaka till traven, och jääävlar vad hon travade! Hon har annars en tendens till att även om hon sätter under sig, vara lite rak i bakbenen, men nu böjde hon på dem R E J Ä L T!

Fy fan vilken häst jag har! Så nu är det ännu jobbigare att försöka bestämma sig om att ta föl eller inte på henne...

 

Idag ska i alla fall Elin komma igen, och då är det mammas tur att få rida för henne, det ska bli jättespännande!