Jag är med och tävlar om ett mobilskal! Klicka
här för att komma till tävlingen :)
PERMALINK |
|
2012-11-30 @ 16:39:16
Har prickat in en såndär riktig kalaslördag idag!
Vaknade ganska tidigt, gick upp och städade klart det sista innan Tobbe och jag gick till torget för att möta upp mamma och moster.
Mötte dem på torget, fint väder och inte blåsigt för en gång skull :)
Köpte 5 liter äppelmust, godaste drickan i världen, färska räkor & en röra med bläckfisk. MUMS säger jag bara (har visserligen inte smakat än, men den såg god ut).
Efteråt gick vi hem till lägenheten och kikade lite (moster har inte sett hela lägenheten) och mamma lämnade av lussekatter och saffranskanelbullar. Därefter åkte de vidare, Tobbe kokade ihop Camillas barbequesås och jag fixade till en inlämningsuppgift. Därefter har jag inte gjort ett skit, bara spelat the Sims 3 husdjur, så jävla roligt! Känner mig som ett barn på julafton (även om jag inte lyckas avla på mina katter...)
Har bara haft ett litet avbrott i spelandet när Tobbe serverade hemmagjorda hamburgare. Snacka om lyx-lördag :D
PERMALINK |
|
2012-11-24 @ 20:58:37
Ibland känns livet bara tungt. Fastän att jag har världens bästa sambo, familj och häst.
Jag har i ett par veckor känt att jag är på väg utför, trots mina fina studieresultat. Troligtvis är det på grund av dem det går utför, även om det tog extra fart förra veckan då min faster gick bort.
När jag tänker tillbaka på hur min gymnasietid såg ut och hur den artade sig så blir jag arg på mig själv när jag ignorerar alla signaler jag får från min kropp.
För ett par veckor sedan började sömnproblemen smyga sig på, och mina nätter består nu av cirka 4 timmar sömn per natt, med ca 5-10 uppvaknanden och konstanta mardrömmar. Allt detta trots sömntabletter, hjärnan går i 110 och jag bara kan inte stänga av den. Precis samma sak hände på gymnasiet. Kroppen känns så tung och konstig. Jag vet att jag borde motionera och att jag behöver det - men mentalt så har jag inte ork att ta mig i kragen för det känns som att jag inte har tid. Magkatarren har kommit tillbaka och aptiten har minskat. Jag får ofta hjärtklappning och ont i bröstmusklerna för att jag är spänd. Men hela tiden tänker jag att "om jag pluggar tre timmar till så kommer jag att få mer tid imorgon". Men jag får aldrig mer tid imorgon, för imorgon kommer jag på nya saker som jag behöver göra i skolan.
Det är jobbigt, och ju mer stressad jag är, desto svårare är det att komma igång med att plugga.
Jag vet egentligen inte om jag borde skrivit detta, men efter ett par dagars övervägande så är det faktiskt min blogg, där jag får skriva vad jag vill...
Det är jobbigt ibland och då blir jag lätt ostrukturerad vilket leder till ännu mera stress och ångest (för den har tyvärr kommit tillbaka senaste veckan). Men jag vet att jag löser alla problem i slutändan, på ett eller annat sätt.
PERMALINK |
|
2012-11-20 @ 21:25:50
Om det är någonting jag verkligen HATAR så är det känslan av att vara ostrukturerad. Idag är jag ostrukturerad. Jag vaknade visserligen tidigt (av att Tobbe rusar upp till toaletten för att spy, men inte riktigt hinner ända fram). Jag gick i alla fall upp. Fäste sista trådarna på min filt, skrev här på bloggen. Men sen då? Sedan klockan 10 har jag gjort två saker. Jag har hängt på facebook och jag har vattnat blommorna. Jag fattar inte, jag har ju massor med saker att göra, så varför gör jag dem inte? Är det för att dagens egentliga planer gått i stöpet? Den ursprungliga planen var att gå upp tidigt, gå till torget, åka till handarbetsaffären och därefter plugga. Nu är klockan 14.00 och jag har fortfarande inte ens ätit frukost . Jag blir så jävla arg på mig själv. Om man nu är inställd på ett visst upplägg och det skiter sig så får man ju bara planera om! Inte fisa ihop!
Tror en av de största anledniingarna till att jag fiser ihop är att jag inte vet riktigt hur eller vart jag ska börja när det egentligen bara är att börja. Så nu får jag fan ta tag i mig själv och börja!
Jävliga lördag...
PERMALINK |
|
2012-11-17 @ 14:13:08
I natt blev min monsterstora filt, mitt senaste virkprojekt helt klart! Och vilken bjässe det blev! Den mäter 130x205 cm, och jag är verkligen jättenöjd med den!
Egentligen skulle jag påbörjat nästa virkprojekt idag, vilket är en babyfilt, men eftersom att Tobbe har århundradets bakfylla (och jag är för lat för att ta bussen) så kommer jag inte ut till handarbetsaffären för att köpa mer garn förens på måndag :(
Jag vet egentligen inte vad jag ska med en babyfilt till, men jag tycker mönstret är så himla fint så jag vill verkligen göra den! Dock har jag inte riktigt bestämt mig för vilken färg den ska vara i, men jag funderar på ljusgul eller ljusgrön... Om någon av min futtiga skara bloggläsare skulle vilja ha en babyfilt så är det bara att säga till!
PERMALINK |
|
2012-11-17 @ 11:50:51
Ibland måste man faktiskt ta ledigt från allt som man egentligen borde göra, fastän att man kanske inte riktigt har tid för det. Ikväll är en sådan kväll för mig. Jag försöker att ha en sådan kväll varje vecka då jag pysslar med olika saker. Ikväll jobbar jag på att slutföra mitt senaste virkprojekt som är en julfilt till vår nya soffa :)
Den består av en jävla massa rutor som jag satt ihop till flera remsor på vilka jag nu jobbar med att fästa alla jävla trådar, och det är inte roligt kan jag lova! När alla trådar är fästa så ska remsorna sys ihop och därefter ska en liten kant virkas runt om, så enligt min planering ska filten vara klar till måndag. Då ska jag påbörja nästa projekt som blir en barnfilt, men jag har inte lyckats bestämma mig för vilken det blir ännu. Det beror nog på vad jag hittar för garn tror jag... Får åka ut till Lerdalaboden och se vad som finns :)
PERMALINK |
|
2012-11-14 @ 19:54:57
Är sedan i natt en faster fattigare. Pappas syster Miru har gått bort till följd av en hjärt- och hjärninfarkt. Och jag vet faktiskt inte riktigt vad jag känner. Givetvis är jag väldigt ledsen för pappas (och övriga släktens) skull. Lite ledsen för min egen, så pass att jag känner mig nere. Men jag ska kanske tillägga att jag inte träffat henne sedan jag var 7 år, alltså på 14 år. Men jag kan inte säga att det gör det lättare för mig att hantera. Snarare tvärt om. För jag vet inte vad jag känner. Jag känner något som jag inte kan sätta ord på. Det hade nog känts lättare om jag hade träffat henne för inte allt för länge sedan. Då hade jag nog varit mer ledsen för min egen skull. Nu vet jag som sagt inte vad jag känner, jag känner mig bara förvirrad.Jag vet inte hur jag ska hantera det. Men jag hoppas att det känns lite bättre om tiden får gå lite, så jag kanske kan klura ut vad det är jag faktiskt känner. För just nu känns det bara oklart. Men jag tycker så synd om pappa... Som blivit av med sin syster och sitter ensam på andra sidan jordklotet. Släkten i Chile har ju i alla fall varandra, men pappa har ju bara oss här i Sverige. Och å bor vi ju inte ens tillsammans, utan vi är utspridda i Jönköping, Helsingborg & Malmö medan pappa sitter i Hultsfred....
PERMALINK |
|
2012-11-13 @ 11:13:36
Den här helgen spenderas hemma hos päronen som häst-, katt-, och husvakt när mamma och pappa ska iväg över helgen. Så det ska bli jävligt mycket pluggande, Big Bang Theory och pussande och masserade på Lotta, numera känd som hästen med knästrumpor ;) Ska visa en bild så ni fattar vad jag menar :P
PERMALINK |
|
2012-11-09 @ 21:05:00
Idag har varit en riktigt bra dag, bortsett från att jag varit bakfull. Jag har fått veta att jag blivit godkänd i projektet i vägbyggnadsteknik, Josefine och jag fick en 4 på vårt projekt i vattenbyggnadsteknik och jag fick en 5:a på tentan i vägbyggnadsteknik! Så galet lycklig, min första femma någonsin. Logiskt sett så borde ju betyget i vägbyggnadstekniken bli en 5:a, men jag vill inte ta ut något i förskott. Men fy fan vad glad jag är! Ytterligare 15 hp säkrade.
PERMALINK |
|
2012-11-08 @ 21:26:22
Felräkningar, huvudvärk, magkatarr och allmänt kaos - kvällen går jävligt trögt kan man väl säga.... Lite skillnad från igår då jag satte mig och köttade i 6 timmar konstant efter att jag kom hem från skolan. Hann med att räkna 7 uppgifter i geokonstruktion och läsa lite drygt 140 sidor i byggprocessen...
Men vad har jag åstadkommit idag? Jättemycket kaos (som på slutet visserligen blev lite mindre kaos) och en önskelista på Pandora som i runda slängar uppgick till 45000:-, varav 33000:- enbart var berlocker... Jag får nog försöka vinna på Lotto eller något... Snuskigt vad mycket pengar man lägger på de grejerna... Räknade precis igenom hur mycket pengar "jag" (har fått en del) lagt på mina pandorasmycken... Och det ligget strax över 10000 kr där... Men på något sinnessjukt vänster så tycker jag att det faktiskt är värt pengarna, för jag älskar mina armband! Varje berlock som jag har fått av någon står för något speciellt för mig, och det låter kanske löjligt, men det känns bra att alltid ha med sig de minnena vart jag än gåt. Och jag använder dem jättemycket, nästan varje dag faktiskt :)
PERMALINK |
|
2012-11-06 @ 22:41:13
Ja, ni läste rätt, Lotta har veterinärbesiktigats, men inte för försäljning.
Sedan Det att Lotta höll på att stryka åt i kolik i september har vi varit lite extra rädda om henne (och köpt en massa specialfoder och annan skit).
Ridningen har känts ganska bra, hon känns enligt min mening riktift fräsch för att vara 18 år!
Men för två veckor sedan så ringde Agneta upp mamma efter att hon ridit Lotta och sa att hon inte verkade som vanligt. Hon hade varit grinig när sadelgjorden spänndes, hängt i högertyglen (vilket INTE hör till vanligheterna) och hon hade grinat när man lade om skänklarna. Detta var inte något som värmde ur, utan tvärt om, det blev värre ju längre Agneta red. Så vi beslutade att kolla igenom henne, och detta skedde alltså igår.
Lotta fick beröm av veterinären, alla ljud lät jättebra, fin päls, fin i hullet, inte för tjock och torr och fin i benen (för sin ålder). Vilket var jätteroligt aatt höra! Vid longeringen hade tant visst brallat lite, vilket bara är ett friskhetstecken enligt mig. Böjprovet gick inte helt felfritt dock, men det hade jag å andra sidan verkligen inte förväntat mig, hon är trots allt ingen ungdom längre.
På höger fram hade hon en miniminereaktion efter böjprov, men inte så passa att veterinären egentligen klassade henne som halt (hon rekommenderade egentligen mamma att rida på som vanligt). Men för att vara på den säkra sidan börjar hon ikväll eller i morgon på en Metacamkur som pågår i 5-6 dagar under vilket hon bara får skrittas.
Veterinären kollade även på Lottas hål som sitter på vänstra undersidan av käkbenet som hon har haft i snart 5 år. Tidigare har vet. sagt att så länge hon inte verkar besväras av det så är det inget att bry sig om. Men sista året har det varat mer och mer och Lotta är inte jätteförtjust i att man pillar på det, även om hon tillåter det. Veterinären föreslog nu att käken ska röntgas för att få reda vad som är fel. Förhoppningsvis kan detta ske i Vimmerby, annars får vi kuska iväg till Mantorp. Antagligen så är det en tandrot som irriterar något i käkbenet vilket skulle kunna innebära att vi måste göra något åt hennes tänder. Men detta ska göras då hästen ska gå på bete en längre tid efteråt, alltså kommer detta med största trolighet att ske i vår.
Efter att mamma och jag tjatat igenom veckan då Agneta ringde oss så kom mamma på att Lotta veckan innan detta hade halkat till ordentligt med ett bakben vid ridning i ridhuset (som kan bli snorhalt). Så hon var antagligen bara stel och lite öm.
Så förhoppningsvis kommer hon att vara helt 100 efter den här kuren. Det var egentligen inte något vi behövde göra, utan det är mest för att det här lila inte ska bli något allvarligare längre fram.
PERMALINK |
|
2012-11-06 @ 17:48:24
För ett par veckor sedan sa Tobbe att han hade hittat ett erbjudande som gick ut på att om man köpte 10 paket med kaffe/tassimokapslar från Gevalia och skickade in kvittot så kunde man få en tassimomaskin, helt gratis!
Sagt och gjort, och idag kom den vita lilla klumpen äntligen hem!
Men... det gick inget vidare för mig... Det tog mig EN KVART och lusläsning av bruksanvisningen innan jag fattade hur fan jag skulle få fram min latte från de där löjliga små kapslarna. Som om inte det vore nog lyckades jag även ta hål på kapseln med mjölk innan jag lyckades få fram min latte. Och jag ska fan föreställa en ingenjör? Pinsamt.
Men nu så sitter jag i alla fall här med en latte som är helt okej, riktigt bra för att vara skummjölk. Så den kommer användas flitigt eftersom att vi nu har kapslar för 500:- här hemma samt ett presentkort på tassimos hemsida. Höhöhöh.
PERMALINK |
|
2012-11-05 @ 18:20:26
Den här helgen har varit så jäkla bra! Allt har bara flutit på gött utan att jag har behövt stressa eller blivit grinig.
Det började redan i onsdags med en riktigt bra föreälsare som pratade om offentlig upphandling och ersättningsformer. Därefter fick jag reda på att jag klarat den tenta jag varit väldigt orolig över, och jag låg inte precis över gränsen för godkänt, utan jag hade god marginal! När jag kom hem så lagade Tobbe en mysig middag.
I torsdags fick vi ordning på projektuppgiften i geokonstruktion och så firade Tobbe och jag 2 år tillsammans. Blev överraskad i köket med en stor bukett liljor, min absoluta favoritblomma! Helt galet vad tiden går fort,och det känns bara bättre och bättre ju längre tiden går. Jag bjöd i alla fall Tobbe på mat, avokadopaj med färska räkor och sedan machas al parmesan.
I fredags var jag ledig (fy fan vad gött). Tobbe hade namnsdag och världens bästa mamma kom på besök. Vi gick på torget, på stan och på A6. Det var en riktigt bra shoppningdag för min del. Jag fick lämna in en av mina pandoraberlocker för slipning, gratis. Kahls har äntligen fått in mitt favoritte igen (Härliga Bär). Jag har äntligen köpt ett nytt läppstift från Clinique (eftersom att jag tappade bort mitt gamla på Gotland ((som knappt var använt, är numera 240:- fattigare, jävligt surt)) ). Köpte världens käckaste stickade tröja på Kappahl (köpte även en klänning som jag inte riktigt bestämt mig om ännu). Dessutom åkte Tobbe till Göteborg och hämtade vårt nya barskåp. Ja, ni läste rätt, vi har köpt ett barskåp. Och kvällen avslutades med mat från Taste of Beirut och hemmagjord glass.
Igår morse åkte mamma hem, därefter skulle jag och Tobbe åka till Ikea för att en sista gång titta på soffan vi beslutat oss för att köpa. I sista stund beslutade vi oss dock för att svänga förbi Mio (som vi fått för oss är jävligt dyrt). Sagt och gjort, med en gång hittade vi en soffa på Mio som inte enbart var snyggare än den på Ikea, utan även lite mindre (den från Ikea var i största laget) och dessutom 3000:- billigare! Så den ska levereras före jul :) .
(Om någon är nyfiken så kan ni gå in på Mios hemsida och söka på Chicago, eller helt enkelt komma på besök efter jul). Dessutom köpte jag en jättefin adventsljusstake som ska stå i sovrummet och även ett fins glasfat och nya ljuslyktor som ska stå på mormors brudkista bredvid min stora häst.
Väl hemma så var tv-tablån för en gång skull på min sida med bra tv till långt efter midnatt, ännu bättre blev det av Tobbes heta räkor och att Frölunda bankade snoret ur Brynäs.
Idag blev det sovmorgon och därefter har jag varit parkerad i soffan framför tvn med tv-tablån på min sida även idag, utan att göra ett skit. Fy fan vilken skön helg!
PERMALINK |
|
2012-11-04 @ 21:11:51
Idag är det 4 år sedan min underbara lilla Lotta äntligen hamnade i vår ägo. helt galet vad tiden går fort ibland. På ett sätt känns det som att hon har funnits i mitt liv sedan urminnes tider, min bästa vän. Men på ett annat sätt känns det ju även som att de här fyra åren har svischat förbi utav bara farten. Konstig känsla.
Men hon är i alla fall vår, och det ska hon vara livet ut, inget snack om saken. En häst och bästa vän är ett åtagande som icke-hästfolk inte riktigt förstår sig på. Det är helt underbart och jävligt mycket slit. En berg- och dalbana både för sinnet och plånboken. Men hur man än vrider och vänder på det så är det i slutändan alltid värt varenda krona.
Jag är så oerhört tacksam för att Helena för snart fem år sedan frågade om jag inte ville testa hennes lilla fux med det löjliga namnet. Och såhär i efterhand kunde det inte ha blivit bättre. Min ridning har tagit större steg framåt än vad jag hade vågat hoppas på. Större kliv framåt än vad den med säkerhet skulle ha gjort på någon annan av "mina" tidigare hästar. Inte för att det inte var roliga hästar, utan för att Lotta är så mycket mer speciell för mig än vad någon av dem varit eller kommer att bli.
Jag har insett att "rida bra" inte längre betyder att jag med en jävla tur kan göra lite svårare rörelser, eller att ett vettigt mål inte är att rida med kandar. Jag har tack vare Lotta fått nya mål med min ridning; att kunna rida med så små synliga hjälper som möjligt och att använda så lite remmar och skit som möjligt på hästen. Hon har visat mig en helt ny värld.
Vi har gått från att rida med en tajt achennosgrimma, till att enbart rida med en remontnosgrimma, inget bett, ingen skit. Överallt, i dressyren, i hoppningen, i skogen. Jag har sedan jag slutade träna för tränare insett att Lotta är den bästa tränaren. Och framför allt har jag insett vikten av god grundridning och hur mycket av sina egna fel man kan manipulera bort med ett bett i munnen. Jag får göra om, göra rätt flera gånger varje gång jag rider henne istället för att jag korrigerar henne till att göra rätt när jag gör helt fel. Och responsen man får från henne när man gör rätt är magisk! Att rätt som det är verkligen få känna hur hon sätter sig, lyfter mig och bär sig själv, utan något bett med stöd, tja, utan mig över huvud taget. Det är de där 20-30 metrarna här och där som gör det så speciellt. Jag kan inte ens sätta ord på det.Det närmsta jag kan komma är magisk.
PERMALINK |
|
2012-11-03 @ 19:11:00
