hjälplös

Ibland känner jag mig så fruktansvärt hjälplös och bortkommen här i livet... Jag är kluven, vet liksom inte vad jag vill. Det rör i grund och botten bara en sak: hästar. Det finns så mycket jag skulle vilja skriva om det, men jag vet inte om jag borde. Jag är så kluven i min inställning till ridningen. Jag står någonstans i gråzonen, den som inte finns. I hästvärlden finns det inte något mitt emellan, man är antingen eller. Antingen rider man vanlig klassisk engelsk ridning, eller så går man helhjärtat in för bettlöst, bomlöst, parrelli, join up och det ena med det tredje. Men vart står jag? Jag vet verkligen inte, och det är jävligt jobbigt. Jag saknar ridningen så fruktansvärt mycket, men jag vet inte vart jag ska börja, hur jag ska börja eller om jag ens ska börja. Just nu är det så att jag inte har råd. Sen vet jag inte om jag vill rida på ridskola. Jag vill nog ha en medryttarhäst, men jag vet inte hur jag ska gå till väga. Jag är inte säker på att jag beskriver mig själv och min syn på hästhållning så som andra skulle beskriva den. Jag vet inte vart jag står, men jag vet en sak. Ridning i Jönköping och Hultsfred skiljer sig åt. Så mycket har jag förstått av olika bloggar. I Hultsfred står man bara och stampar på samma ställe, det erbjuds ingen chans till utveckling. Jag kan helt ärligt känna att jag inte kan rida, inte få upp Lotta ordentligt över ryggen, rida igenom en häst, eller ens få igenom en riktig halvhalt (och absolut inte få till en snygg skänkelvikning). Mycket hänger ju på att jag inte rider så ofta som jag skulle vilja, men mycket hänger på att jag inte fått lära mig att göra saker BRA. Jag har fått lära mig att "ta mig igenom saker" att ta mig igenom en skänkelvikning på diagonalen, men inte att göra det snyggt, eller att åtgärda eventuella problem när det uppstår. Och vem fan skulle vilja ha någon sådan ridandes på sin häst? Ingen.
Mina två inre värderingar angående ridningen är verkligen i fullskaligt krig med varandra, och det kanske är så att ridning inte är att tänka på så länge jag inte vet vart jag står?
Nu är det väl egentligen inte så att det ena rent fysiskt utesluter det andra, men så som hästvärlden ser ut idag existerar inte gråzonen där jag typ flyter runt nu...
Bägge sidor har ju fördelar och nackdelar, men det är ju även en fråga om vad man själv värdesätter, och i dagsläget vet jag inte vad jag värdesätter. I den engelskas ridningen finns en snabbare utveckling (kan jag känna) medan det i den andra ridningen finns en annan typ av samhörighet, men en långsammare utveckling kan jag känna. Det blir på något sätt mer "mesridning" (i alla fall på Lotta). Jag kan inte ta i och sätta lite tryck i henne som jag kan i den klassiska ridningen... Men jag får en lugnare häst, men å andra sidan en häst som jag inte kan få att släppa igenom ordentligt.
Nu svamlar jag bara. Vad jag vill komma till är att jag är kluven, så jävla kluven att jag snart inte vet vart jag ska ta vägen. Jag vet inte heller vart jag ska vända mig för att få ett bra bollplank för att få ordning på mina tankar, få ner fötterna på jorden angående ridningen.
Att det ska vara så jävla svårt att veta vad man vill och att våga ta steget in i något nytt...


POSTAD AV: S

2012-12-19 @ 07:50:51 | http://basbeallwife.blogg.se

Det där är inte lätt, som du säger finns det ju inga mellanting i den världen. All or nothing, men det är inte alltid det lättaste. För hur håller man uppe lågan att alltid ge allt man har och om man inte kan det, hur ska man kunna släppa taget helt? Det är verkligen inga lätta beslut att ta. Men jag hoppas att du får lite klarhet i dina beslut snart.

POSTAD AV: JennyM

2012-12-20 @ 14:44:03 | http://jmdressyr.blogg.se

Jasså du har ett sådant med? Kan tänka mig att många blir avundsjuka på det, jag hade definitivt blivit det om jag nu inte hade fått ett eget haha :) Ne men det är verkligen jättefin!

POSTAD AV: JennyM

2012-12-24 @ 20:59:38 | http://jmdressyr.blogg.se

SV: Han är till salu pga att hon inte har råd att ha kvar honom. Hon har en hel hög med hästar men dom andra tjänar hon pengar på.. Goodie är ju "bara" hennes tävlingshäst eller vad man ska säga.. Så har väldigt tråkiga omständigheter gjort att det bara inte funkar längre :(
Så tråkigt för hon avgudar den hästen.. nästan mer än mig tror jag..
Men men vi får se, hon letar efter nya ägare "med hjärtat på rätt ställe" och det är inte lätt att hitta när man säljer en häst som gått dom klasserna och kostar en del. Då blir det ju tyvärr många som vill ha han mer som en tävlingsmaskin..

Läste ditt inlägg förövrigt, och jag tycker det är bra att du är i det du kallar för gråzonen, man kan kombinera. Tro mig! Jag har nog gått emot precis allt som alla säger till mig ;) Nu rider jag ju visserligen inte akademiskt alls, men jag tycker dom har en hel del bra tänk också. Precis som dom har en del dåliga sidor..
Men som sagt, det går faktiskt att kombinera och jag hade gärna låtit dig rida min häst, även om du inte kan göra allt perfekt. Det finns inget roligare än med människor som vill lära sig och vill man så går det verkligen. Helt övertygad om att det finns fler hästägare som tänker så. Det viktigaste är trots allt att den som rider hästen tycker om individen och tycker det känns kul att sätta sig på ryggen. Sen om inte allt blir perfekt varje gång kan dom flesta ha överseende med. Du verkar ju iallafall veta dina begränsningar (som dom är just nu) och det i sig är ju redan halvvägs! Hade varit mycket värre om du tyckte att du aldrig gjorde något fel ;)
Så jag tycker en medryttarhäst eller så är ett bra alternativ, testa och se iallafall! och stå för vad du tycker! Man kan bara utveckla sig själv och sin häst genom att prova på och göra fel ibland!
Oj vad långt det blev, men jag blev tvungen att skriva en rad för jag tycker verkligen inte det är alls fel det du beskriver! :) Lycka till!

POSTAD AV: JennyM

2012-12-27 @ 00:47:04 | http://jmdressyr.blogg.se

Ja, jag blev riktigt förbannad när jag såg den filmen. Dom gjorde nog alla fel man kan göra tror jag. helt otroligt att sådanna människor inte skadar sig alltså.. Va ju inte direkt en genomsnäll hingst heller, han hade ju absolut noll respekt. Fast jag förstår han, det hade inte jag heller haft!

KOMMENTERA INLÄGGET

Namn

E-postadress (publiceras ej)

URL/Bloggadress

Kommentar