Världens bästa Lotta

Det är så himla skönt att få vara hemma och inte göra ett skit. Ännu skönare är det att kunna vara i stallet precis hur mycket jag vill. Och nu när jag är i stallet känns det helt ofattbart hur jag klarar mig utan det i vardagen i Jönköping. Lite kluven blir jag, för jag vill mer än allt annat få träffa min fantastiska lilla häst varenda minut av varje dag. Men jag vill verkligen inte flytta henne till Jönköping. Hon trivs jättebra ihop med mamma och hon trivs bra i stallet, trots all skit som inte är som den ska.
Men jag vet inte om det skulle vara samma sak att rida någon annan häst i Jönköping...
Jag har i alla fall sedan jag kom hem den 22:e december ridit tre pass på Lotta, och hon har varit helt fantastisk, min lilla pärla! Hon lever verkligen ut sina drömmar. Den 23:e var hon rodeohäst, jag hann inte rida mer än fem minuter innan hon började bocka och skutta som en tok, detta fortsatte hela ridpasset. Den 24:e var hon gallopör, direkt från någon käck galoppbana, typ Täby. Det gick undan i ridhuset kan jag lova, och allt Lotta tänkte på var att springa.
Den 25:e fick hon vila, men hon levde ändå ut en dröm om att vara rymningskung... Och godismonster...
Igår var hon hopphäst! Vi slog höjdrekord för 2012 med att kravla oss över bergis 30 cm *HOSTHOST* Så snart är vi uppe och leker bland de stora grabbarna ;) Sen var hon lite uppblåst efter dagen som godismonster...
Idag vet jag inte vilken dröm fröken ska leva ut, förhoppningsvis den om att vara en skötsam dressyrhäst.
 
Alla passen har varit helt fantastiska! Hon har varit mjuk och pigg redan från start och jag har kunnat sitta upp och bara rida, inte behöva jobba med lösgjordhet eller bjudning. Och bytena! den 23:e gjorde vi säkert 30 byten! Nu blir inte alla rena, men hon är lugn, tar hjälpen, och om det inte funkar så kan jag bara korta upp henne och ge en ny byteshjälp. Galoppombyte på volt funkar nästan alltid, där kan jag ju lättare förbereda henne för bytet, men på diagonalen blir hon lite stark, slår sig fri och "kan själv", men hon är så gullig som verkligen försöker:)
 
Efter mitt inlägg om mina fantastiskt dåliga skänkelvikningar gav jag mig fan på att jag skulle lyckaas med dem, och det gjorde jag! Jag insåg nog att det tar ett par vändor innan Lotta och jag hittat rätt på alla ben och knappar och kommit in i rytmen, men sedan flöt det bara på. Så det är kanske inte så att jag inte kan, jag har nog bara gett upp för lätt och inte trott tillräckligt på mig själv.
 
Igår lyckades jag även med att verkligen få upp henne och runda sig över ryggen, det är något son INTE händer ofta. Dels är hon duktig på att smita undan, och hon går bra, även om ryggen inte alltid är jätterund. Men rätt som det var igår så bara ploppade den upp! Och då blir det skitjobbigt att rida henne, hon har ju tämligen stor gång för sin lilla kropp, så det blir mycket häst att sitta på redan innan ryggen kommer upp. När ryggen sedan kommer upp så blir det plötsligt dubbelt så mycket häst att sitta på. När jag väl får upp ryggen blir hon gärna lite låg i nacken för hon kryper ihop i halsen. Men det gör mig inte så mycket, för den biten kan jag plocka fram senare, hon (men mest jag) orkar inte hela vägen när bakbenen väl kommer igång.
 
Det bästa av allt med de här passen är att det är tre månader sedan jag red dressyr på Lotta (var hemma för 2 månader sedan och skrittade i skogen bara). Och allt har bara funkat så himla bra! Jag har inte behövt börja mecka runt för att hon varit stel, det har känts som att det var igår jag red. Allt har bara varit som vanligt.
Fantastiska lilla häst <3 


KOMMENTERA INLÄGGET

Namn

E-postadress (publiceras ej)

URL/Bloggadress

Kommentar