är tröttare än tröttast, segare än segast och har väl inte haft en sådär värst jättekalasbra dag, så nu går jag och lägger mig och läser tills jag somnar. Frågan är bara vilken bok jag ska läsa, Järntronen eller Dansa med hästar...
PERMALINK |
|
2012-03-31 @ 22:08:42
Alla elever på högskolan i Jönköping blir erbjudna att göra ett stresstest via webben. Det här föll även jag för, och det visade (föga förvånande) att jag var väldigt stressad. På ett sätt är jag inte ett dugg förvånad, men på ett annat sätt är det väldigt överraskande för mig.
När jag sitter hemma i lägenheten så gör jag verkligen ingenting, ALDRIG. Så tid finns ju. Och det är inte så att jag inte vill använda min tid på ett bra sätt, för det vill jag. Men jag lyckas inte. Hjärnan går på högvarv och jag tänker på allt jag ska göra, allt jag vet att jag måste göra. Men jag är inte fan till att göra det. Det är alltid så mycket att jag inte vet i vilken ände jag ska börja. Så jag börjar inte. Jag blir helt jävla handlingsförlamad. Men på något sätt så lyckas jag ju ändå ta mig igenom vardagen och lämna in de flesta uppgifter som ska in. Men jag har inte en jävla aning om hur.
Det är ofta jag tänker att jag ska ta tag i grejerna och verkligen göra dem, men just i de lägena vill jag liksom fixa ALLT på en vecka, och det funkar inte. Då blir jag ledsen för att jag inte lyckas med mina krav, fastän att de är så jävla orimliga. Ska man förändra sig själv så ska man ju ta lite i taget, men det lyckas jag ju inte heller med, eller ibland lyckas jag för ett tag. Jag kan ta första steget i förändringen och börja, men sen då? att fortsätta, ta nästa steg, att bibehålla och liksom avsluta processen? Nä, det får jag fan bli bättre på. Punkt.
Nu ska jag fixa lunch, duscha och pallra mig bort till skolan.
PERMALINK |
|
2012-03-30 @ 10:13:05
Har varit fruktansvärt dött här den senaste tiden har jag märkt. I måndags förra veckan hade jag min tenta, den gick över förväntan och i onsdags åkte jag hem. Och packade inte upp datorn på över en halv vecka, och det var så jävla skönt.
Jag var bara hemma och läste bra böcker eller var i stallet. SÅ ska livet vara, inte en jävla massa plugg och stress med inlämningar hit och dit.
Bra väder hade jag när jag var hemma i alla fall, så Lotta fick tre dagar i skogen och en dag på banan. Och hon är så fin min lilla korv (fast hon är mer lik en bulle än en korv). Vi mötte lösa hundar, bilar, ponny med vagn, lågt gående stridsplan och tåget, som gick mindre än 10 meter från Lotta, men hon bara står. Sånt är hon inte ett dugg rädd för, men en rotvälta, DEN är farlig. Red även ett pass för Meg och det gick så jävla bra! I början undrade jag vad jag hade gett mig in på. Det var som att sitta på en snigel (om det nu ens gick så fort) och det kändes som att rida med en grupp yra höns till en början. Men när Meg hade strukturerat upp alla lite och det rullade på så slappnade Lotta av lite, men framåtbjudningen uteblev, och jag blev mer och mer frustrerad (så pass att Meg fick säga till mig). Och sedan bytte vi övning för att träna mer med gas och broms, och vips så bjöd Lotta som en dåre och spårade som bullarnas största bullgud. Hon var som född till att rulla fram och prutta pärlsocker och kanel kändes det som. Visserligen så hade jag skavsår på knäna efteråt, men det är sånt man får ta. Inte helt lätt att sitta still på något som verkligen rullar fram.
Så firade Lotta årets första bad...
Mattes fina prinsessa på väg ut i skogen <3
PERMALINK |
|
2012-03-29 @ 20:23:13
Nu har jag varit på A6 med min älskling, hämtat ut mina böcker som jag beställde för i torsdags. (Har beställt de tre första böckerna i sagan om is och eld, mer känd som Game of thrones, snacka om snabb leverans på adlibris). Men mer har jag inte gjort. Jag ska packa och vi ksa fixa med lite papper till bilen. Men nu ska jag spela the sims pets! Cityville kan slänga sig i väggen, där finns det inte några hästar minsann! Men jag får väl med handen på hjärtat erkänna att spelet var svårare än vad jag hade tänkt mig :P
Men övning ger färdighet ^^,
PERMALINK |
|
2012-03-20 @ 20:01:49
Nu har jag faktiskt både diskat och dammsugit lägeheten, men det är fortfarande en del saker jag måste hinna göra innan jag åker hem till urskogen imorgon. Jag ska packa, jag måste åka till A6, jag ska beställa garn, eventuellt beställa hem ett par snygga örhängen och fixa med en del skolsaker. Allt till imorgon, undrar hur jag ska hinna med det....
PERMALINK |
|
2012-03-20 @ 15:51:51
Idag har jag verkligen inte gjort många knop. Jag gick upp och gick ut ed Buster i morse. Sedan gick jag och lade mig igen. Klockan är 13.00 och jag har fortfarande inte lämnat sängen. Haha, så jävla lat jag är! Ska iofs resa på mig snart, kissa Buster och eventuellt (det betyder om jag lyckas uppbringa lite motivaiton) så ska jag dra fram dammsugaren. Den har inte varit framme på väldigt länge att döma av storleken på dammråttorna... SEN! Sen ska jag äntligen få spela the sims! Åh vilken lycka :D
PERMALINK |
|
2012-03-20 @ 12:59:41
Då har jag genomlevt dagens tenta i Geoteknik. Den gick faktiskt en bra bit över förväntat. Eller, jag ska inte säga något än, peppar peppar ta i trä. Men jag TROR att det gick bra, kanske så bra att jag klarade tentan, vilket är BETYDLIGT bättre än vad jag hade trott. Jag gick dit med inställningen att allt över noll poäng är en bonus. Ikväll har vi firat, eller ja... firat och firat, vi har ätit pizza och nu sitter jag och trycker i mig vindruvor och tittar på dirty dancing. Imorgon ska jag fira. Då ska jag spela The Sims 3 pets.
PERMALINK |
|
2012-03-19 @ 21:13:20
Ja, jag var i alla fall inte trädgårdsmästare i mitt förra liv... Såhär ser mina blommor ut, konstant, oavsett hur mycket eller lite jag vattnar dem, kanske bör överväga att konvertera till plastblommor...
PERMALINK |
|
2012-03-18 @ 09:13:17
Min älsklingshund Buster är äntligen här!
Så nu blir det många långa morgonpromenader för att komma i form igen. Verkligen välbehövligt för att hjälpa min minst sagt dåliga motivation till allt som innebär någon form av fysisk ansträngning. Tänk om han kunde ha samma effekt på min pluggmotivation också....
Tentan är på måndag, idag har jag ännu inte gjort någonting. Jag är helt slut efter gårdagens begravning, det finns liksom ingen ork till att göra något alls, ingen ork till att över huvud taget bry sig. Jag överlevde begravningen utan att gråta ögonen ur mig (grät som ett barn under hela begravningen dock), även om det rent utsagt var jävligt jobbigt, så det är kanske inte så konstigt att man inte har någon ork.. Det här har man gått och oroat sig över i nästan en månad, och nu är det plötsligt över, det känns hur konstigt som helst. Förhoppningsvis hinner jag väl att ladda om och plugga lite mer till tentan, men jag har inte allt för höga förhoppningar. Jag går dit och gör mitt bästa, sen får det gå hur fan det vill.
PERMALINK |
|
2012-03-17 @ 17:31:44
Den här veckan (som visserligen inte är slut än) har varit jävligt jobbig rent ut sagt. Både för mig och Tobbe. Imorgon ska vi gå på begravning för Tobbes mormor som gick bort i februari... Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det... Jag kan inte göra annat än att tänka tillbaka på hur det var när min mormor, min idol gick bort...
Den 11 december 2009 hade jag en sjukhustid i Västervik. Jag hade i över 1 år väntat på att någon läkare skulle tro mig och att jag skulle få hjälp med min axel, och nu var det äntligen dags! Jag minns precis vart vi var när samtalet kom. Mamma följde med mig till Västervik, och halvvägs dit så ringde hennes telefon. Det var min morbror som hade blivit uppringd av att något hade hänt med min mormor.
Min mormor hade beställt färdtjänst på morgonen för att åka in till Hultsfred för att hämta ut sin medicin. Färdtjänsten hade redan hämtat upp en annan dam och var lite tidiga till mormor. När de kom dit så såg de att det var släckt inne, men de väntade ett litet tag, men mormor kom inte ut. Så den andra damen gick för att knacka på, men dörren var inte låst, så hon gick in i huset och hittade min mormor liggandes, medvetslös på golvet i sitt finrum. Runt halsen hade hon sitt larm som man egentligen ska trycka på om man hittar någon. Men det tryckte de inte på. Den här damen visste i alla fall att hennes son jobbade på Ragges som kranförare, precis som min morbror. (trycker man på larmet så blir man uppringd av hemtjänsten eller vad det nu är och de ringer i sin tur upp de anhöriga).
Hur som helst fick vi veta att hon var på väg med ambulans till Västervik och att de var några mil bakom oss.
Vi kom till sjukhuset och jag hade mitt möte med ortopeden, sedan skyndade vi oss till akuten...
Där i ett rum låg mormor med en massa sladdar kopplade till sig, allt var som i en dröm. Herregud, min mormor hade varit frisk som en nötkärna i 89 år! Det kunde inte hända henne! Det bara fick inte. Men det gjorde det...
En läkare kom in, presenterade sig och berättade vad de skulle göra med henne under undersökningen. Man försöker se vilka delar som funkar av kroppen, reflexer, pupiller, om hon reagerar på ljud och smärta. Min mormor reagerade bara på en sak. Smärta. Kan ni föreställa er känslan som uppstår när man ser någon man älskar ligga okontaktbar, enda saken hon reagerar på är smärta. Att höra personen gny som ett barn men inte kunan reagera. Det var det värsta jag varit med om.
Fast för ett kort, kort ögonblick, bara några sekunder så trodde jag att allt skulle bli bra. Mamma försökte prata med mormor, förklara vart hon var och fråga om hon hörde henne. För en sekund öppnade hon ögonen, men det var allt.
Läkaren sade att mormor skulle skickas på CT (ellernågon form av hjärnröntgen) och därefter skulle de ringa oss.
Läkaren ringde och berättade vart vi skulle möta honom, och när han bad oss att komma och sätta oss i ett rum lite avsides så fattade vi direkt. Det var kört. Min mormor hade 89 år gammal fått en hjärninfarkt, i ett av hjärnans största kärl på vänster sida. Ena halvan var helt utslagen. Om hon vaknade, vilket inte var troligt så skulle hon med största trolighet inte kunna kommunicera. Hon skulle bli en grönsak. Min mormor, en grönsak. Det kunde inte vara sant, hon var odödlig för mig, sådant händer på tv, film och andra, men inte vår familj.
De bad oss att överväga att stanna på sjukhuset över helgen, för den skulle hon inte överleva (detta var en fredag). Så min moster och mamma stannade. Men mormor klarade helgen. Efter ett tag så bestämde vi att vi inte skulle ha några livsuppehållande åtgärder (eller vad det nu heter). Så näringsdroppet kopplades bort. Ändå klarade hon sig länge. Julaftonsmorgon 2009 somnade hon in för alltid.
Min mormor var en stark kvinna, den starkaste jag någonsin träffat och troligtvis kommer att träffas, hon var den fräckaste tanten av dem alla, och jag hoppas att jag kommer att bli som henne.
Hon bakade världens godaste kakor, lagade världens godaste mat (hon gjorde till och med biffar som jag gillade och jag HATAR verkligen biffar ). Traditionell husmanskost, stekar, kroppkakor, raggmunkar, allt...
Hon var 89 år, och bodde själv på sin gård. Vi hjälpte henne att klippa gräset på sommaren och skotta snö och bära in ved på vintern. Resten skötte hon själv. Sådan vill jag också bli, jag vill orka mycket och vara frisk. Hon var klar i huvudet, en jävel på korsord och hon kunde slå en på fingrarna i nästan allt. dessutom var hon vigare än både mig och mamma. Hade hon tappat något på golvet så plockade hon upp det, med RAKA BEN. Hon var fantastisk, kommer alltid vara fantastisk. Det var hon som lärde mig att virka, och det är jag så himla glad över.
Hon var den typen som inte ville ha någon hjälp, en gång sa mamma att det var dags att tvätta taket i köket för det var så smutsigt och att hon skulle komma tillbka och hjälpa mormor med det. När mamma kom tillbaka för att hjälpa mormor så hade mormor tvättat taket. Hon hade släpat runt på kökssoffan (ni vet en sån där tung trä-bäddsoffa) och balanserat runt på ryggstödet. Då var hon 80+. Hon var fräck.
Jag kan fortfarande inte fatta att det har hänt, att hon är borta. Jag kan komma på mig själv med att täkna saker som att jag ska ringa henne, hälsa på henne. För att sedan slås till golvet av tanken av att hon inte längre finns.
Jag önskar att jag en dag kommer att kunna minnas henne på ett bra sätt., Det enda minnet jag kan åstadkomma av henne nu, är hur hon såg ut när hon låg där i en sjukhussäng på akuten. Ingen ska behöva minnas sina nära och kära på det sättet.
Det här hände när jag gick sista året på gymnasiet. Jag hade äntligen ett mål i sikte, och den person jag mest av allt ville skulle få semig nå mina mål var min mormor. Jag ville att hon skulle få se mig ta studenten, se mig gå på balen, se reslutatet av mitt projektarbete, gå på min stipendiekonsert och examenskonsert, där jag skulle spela mitt allra första solo, efter närmare 400 konserter. Istället spelade jag mitt första solo på hennes begravning. Hon fick aldrig höra hur bra jag var, för jag VAR bra. Och det är nog det jag ångrar allra mest, att jag inte delade mer av mitt liv med henne.
Missförstå mig rätt, men på ett sätt var det kanske bra att det hände som det hände, hur gärna jag än hade velat att hon skulle leva för evigt. Men inget är för evigt. Sedan morfar dog har hon flera gånger sagt att hon hade levt färdigt, och på slutet kändes det lite som om hon hade gett upp. Hon behövde aldrig bli dålig innan hon gick bort. För henne blev döden plötsig - hon höll på att hänga upp julgardiner när det hände. Därefter ska hon inte ha varit mer vid medvetande. Det var bara för oss runt omkring som det blev långdraget. Hon låg i närmare 20 timmar innan någon hittade henne, 20 timmar i under + 10 grader. För hennes del blev det inget lidande, hon föll bara ihop.
Jag tänker på henne varje dag, varje timme och jag kan inte säga att det blivit lättare, trots att det gått över två år sedan det hände, men jag har lärt mig att hantera det bättre.
Det har blivit jobbigare igen nu sedan Tobbes mormor gick bort , jag tänker på mormor så mycket mer nu, jag vet på något sätt vad det är han genomlever, trots att de dog av olika orsaker och vid olika åldrar.
Jag är rädd för att gå på begravningen imorgon. Jag är rädd att jag inte ska gråta. Det är inte min mormors begravning, jag kände henne inte väl, jag träffade henne bara tre gånger. Men jag vill ändå vara där, jag vill vara där för Tobbe. För jag minns hur mycket jag önskade att jag hade haft någon där på begravningen som tröstade mig, trots att jag hade min mamma där. Jag klarar inte av att se honom ledsen.
Man är så handlingsförlamad när sådant händer. Vet inte vad man ska säga eller vad man kan göra. Allt känns bara hopplöst.
Som ni förstår så har mitt tentaplugg inte gått sådär jättebra med tanke på allt detta. Men jag skiter i det. Jag vill vara med, jag vill stötta Tobbe så mycket jag bara kan. och om det innebär att jag kuggar min tenta och inte kan följa med till turkiet i sommar - fine, may so be it. Men jag tror att han behöver mig mer nu än i turkiet.
Vad jag egentligen vill säga är att jag saknar min mormor, att man lär sig hantera det, att jag vill finnas där för Tobbe, så som ingen fanns där för mig. Det är jobbigt att återuppleva förlusten av någon man älskar genom någon annan, men samtidigt är det nog någonstans i allt det jobbiga nyttigt för att bearbeta det.
Aldrig förr har jag saknat min underbara mormor så mycket som jag gör nu, aldrig har jag varit så rädd för att förlora de jag älskar som jag är nu. Ska jag vara helt ärlig så har jag nog inte riktigt insett att hon är borta för ens nu...
Och jag hoppas att jag kommer kunna minnas henne så som hon var, hemma på sin gård, istället för hur hon låg där i sjukhussängen för att aldrig mer vakna...
PERMALINK |
|
2012-03-15 @ 14:30:13
Idag har jag bara pluggat... och pluggat och letat efter svar så jag kan plugga ännu mera. Hade egentligen två viktiga lektioner mellan 10-15 idag, men mådde inge vidare idag när jag vaknade. Antar att det är min äckliga tentaångest som har infunnit sig. Vanligtvis brukar den infinna sig ca tre veckor före tentan, vet inte riktigt vad detta betyder, att den infinner sig så nära tentan, men jag har två teorier. A. Jag är sjukt väl förberedd och har därför inget att oroa mig för. eller B. Jag har varit så fruktansvärt oförberedd att det inte varit någon idé för mig att vara orolig för jag kommer ändå inte att klara mig. Men nu när jag har börjat plugga så har jag en yttepytteliten chans att faktiskt klara mig och då kommer ångesten som ett brev på posten.
någon av dessa två anledningar är det, jag tippar på B.
PERMALINK |
|
2012-03-13 @ 15:33:48
Idag har världens bästa mamma varit i farten igen, hon har betalat skatten på stora blå åt mig och Tobbe, så då vart vi 1400 rikare, tack mamma! <3
PERMALINK |
|
2012-03-12 @ 20:14:37
Efter att ha sett tentamensschemat för läsperiod 4 så börjar jag nog mer och mer inse att jag inte kommer att följa med familjen Johannesson på semester i Turkiet trots allt. Mina tentor ligger den 22:e och 29:e maj. Kan tillägga att det är ordinarie tentor, jag har ju tenta den 19:e mars med. och den känns verkligen inte bra. Jag får inget som helst grepp om vad det är jag ska göra, kan inte över huvud taget se hur jag ska ta mig an och lösa uppgifterna. Börjar att kännas jävligt frustrerande att inte kunna lösa något. Hittills så har jag inte löst en enda uppgift utan Tobbes hjälp, och han kan ju inte direkt följa med mig in på tentan. :( Dessutom börjar jag känna pressen... Om jag inte klarar tentan nu, så kommer jag att få skriva en omtenta, den 5:e juni, på eftermiddagen. Och då lär det ju vara bye bye birdie med Turkiet. Så just nu känns allt jävligt motigt och jag är inte det minsta glad någonstans, orkar inte över huvud taget ta mig samman för att ens försöka fortsätta. Har man brutit ena benet så kan man lika gärna hugga av sig det andra med när man ändå är i farten.
PERMALINK |
|
2012-03-11 @ 17:47:42
Efter att både ha varit ute och gått runt munken (på rekordtid!) och tränat axlarna så unnade jag mig en extra god frukost!
LCHFpannkakor med kokos, grädde, färska jordgubbar och chokladsås som sköljdes ner med lite varm choklad. Det bästa av allt var att hela frukosten var LCHFvänlig! Ska ALDRIG mer äta ägg och bacon till frukost när man kan äta så här god mat ^^,
PERMALINK |
|
2012-03-11 @ 13:26:38
Ikväll är jag för andra kvällen i rad ensam hemma. Igår var Tobbe hos Stoffe & Maria, och idag är han ute och äter & bowlar med jobbet. Lite jobbigt med tanke på att tentan är om 9 dagar och jag känner att jag inte har riktigt så mycket koll på grejerna som jag borde. Men det får gå som det går, jag har ju faktistk börjat komma ikapp rätt så ordentligt i andra kurser tack vare att Tobbe hjälper och stöttar mig. Men jag ska plugga och göra så gott jag kan inför tentan, och det känns ändå rätt så okej.
Idag började vi dagen med att gå till torget för att köpa frukost (och kvällsmys till mig). Så vår frukost bestod av avokado, aioli, färska räkor, nykokta krabbklor och rökt makrillfilé. Och ikväll ska jag äta räkor, krabbklor och havskräftor i min ensamhet. Fast det gör inte så mycket, ibland är det rätt skönt att få vara lite själv :)
Lite osammanhängade inlägg kanske, men jag har inte så mycket att skriva om, det enda som har hänt idag är att jag har gjort mig av med det minst sagt ofantliga berget till disk och dessutom räknat våra tesorter. Inte för att någon bryr sig om hur mycket te vi har, men det är tvåsiffrigt. 27 olika sorter, och snart 1 till. Vet inte om det är friskt. Men jag vrkligen ÄLSKAR te. Det är lätt den bästa drycken som finns :D
PERMALINK |
|
2012-03-10 @ 17:49:24
Jag lovade Henny att jag skulle skriva ett litet inlägg om hur det var på morgonridningen i Scandinavium och det tänkte jag för en gång skull hålla.
Morgonridningen började med ca 1,5 timmes dressyr, som mest var det 10 hästar på banan var av 2 motionerades för hand. Patrik Kittel var inne med Toy Story och Kristian von Krusenstierna med Biggles. Detta var de enda ryttarna jag kände igen, men det var en annan riktigt läcker häst inne på banan. En rätt så högrest brun valack, väldigt muskulös, långa ben, kort rygg och med ganska mycket power i stegen. Hur som helst. De flesta red med hjälm, vilket var bra, även om jag själv kan tycka att det är "onödigt" ibland. Är man på den nivån så man tävlar i Scandinavium ska man ha sån koll på sin häst att man ska kunna förutse hur den reagerar. När de tävlar rider de ju ändå inte fram i hjälm, utan de rider i hatt. Vore det inte bättre att rida i hjälm på tävling och "när ingen ser" hemma, när man inte har medias ögon på sig skippa det isf? (tänker enbart på det ur ett media-perspektiv, vet att det inte är försvarbart med tanke på hur mycket ryttarna rider på hemmaplan). Aja, whatever. Jag har i alla fall med handen på hjärtat ridit utan hjälm ett par gånger.
Vad jag däremot lade märke till (jag lade märke till två saker).
1. MÅNGA (snudd på alla) hästar gick mycket bakom hand vid uppvärmning. Jag jämförde detta med bilder jaghar tagit i Falsterbo 2009. På de 15 hästar jag fotade där var det två stycken som gick bakom hand vid uppvärmningen, varav en var ingen mindre än Watermill Scandic. Varför rider man sin häst SÅ mycket bakom hand? Uppenbarligen är det väl en vinnande kombo eftersom att hästen är jättefin och inte ser det minsta tvingar ut. Men ändå? Ger det så jäkla mycket att hästen är så ihopkrullad i halsen? Vill gärna ha en förklaring på det... Vet iofs att Lotta gärna går liiite bakom hand vid uppvärmningen, men inte i närheten av vad proffsens hästar gör.
2. TEMPOT. Det syntes verkligen vilka ryttare som kom från mellanmjölkens Sverige (bortsett från Patrik). Det var som natt och dag att jämföra de svenska ryttarna med de tyska/danska som var inne på banan. De vågade rida på, och om hästen tappade formen när de tog tillbaka - ja, då red de igenom det, medan svenkarna nästan inte red några tempoväxlingar alls. Eller så ska jag inte säga, de red tempoväxlingar, men de va yterst små jämfört med de utländska ryttarna.
Efter dressyren var det hoppning som gällde, då var det 23 hästar inne på banan, alla ganska fina, men det fanns en sak som gjorde mig så jävla ledsen... över hälften av hästarna som var inne på banan reds på en graman, och alla gramaner var spända. Fy fan för gramantygeln, man ska kunna rida sin häst så pass bra att man inte behöver ha gramantygeln för att hålla den stackars hästen i form.
Det syntes även väldigt tydligt vilka som tillhördde WC-circusen, det var de ryttarna som inte red med hjälm. Däribland två svenskar, Henrik von eckermann och Roffe. ca 5 minuter efter att Roffe kommit in på banan gick han faktiskt och hämtade en hjälm men han knäppte den inte och vad gör den för nytta då?
De "kändisar" jag fick se rida var Edwina Alexander, Roffe (red Ninja och Kiara), Henrik von eckermann, red Allerdings, Ludger Berbaum red en skimmel (kommer inte på vilken, för han rider väl inte Coupe de cour längre) och sedan en URLÄCKER mörkbrun som namnet fallit bort på.
Dessa ryttare hade i alla fall några saker gemensamt (bortsett från att de inte hade hjälm)
1. De värmde upp i lätt sits och INGEN häst var i närheten till att gå bakom hand, snarare att hästarna (framför allt Roffes hästar) gick framför hand. Men han gav dem den tid de behövde och de slappnade av fort. De värmde upp först i lättridning, där efter lätt sits i galopp, mycket tempoväxlingar i galoppen.
2. Alla red väldigt lungt och metodiskt, inga bryska förhållningar eller härjande. Hästen fick en ärlig chans och de berömde mycket, svenskarna hade många fler skrittpauser än tyskarna, men de red ändå ungefär lika långa pass.
3. INGA JÄVLA GRAMANTYGLAR! Juniorerna borde följa sina stilikoner mer än till bara sitsen.
4. Ludger, Roffe och Henrik satt lite mer på sina hästar, plockade ihop dem lite mer (främst Ludger och Henrik) och red lite större arbetspiruetter i galopp.
Det var väl en snabb liten sammanfattning av det jag såg i Scandinavium
PERMALINK |
|
2012-03-08 @ 21:48:31
Idag, närmare bestämt efter lunch så har jag (och Tobbe givetvis) gjort och slutfört FYRA inlämningsuppgifter, och det känns så jävla gött! I morse var jag även i skolan och skrev en labbrapport.
Det är så jävla skönt! Svävar på små rosa moln just nu, 5 kg lättare känns det som. Trots de mörka tentapluggsmolnen som närmar sig efter maten. Men nu känns det ändå som om jag har en chans, som om jag med lite flyt (och jävligt mycket tur) kan se ljuset i tunneln. Har även pratat med Josefine idag, och det är ok att jag slutför mina delar i vårt Byggteknik projekt efter tentan och vips så kändes allt mycket bättre. Jag ville ha allt klart före tentan egentligen, trots att det är fysiskt omöjligt. Nu är det bara en inlämningsuppgift i geoteknik, två A4-sidor i produktionsstyrningen och ett test som ska göras innan tentan, och det kan jag kanske hinna med tror jag :)
göttgöttgöttögtt! (Fick dessutom köttbullar med trattkantareller till lunch, så jag kan nog inte var aså mycket gladare just nu :) )
PERMALINK |
|
2012-03-08 @ 17:31:52
Idag är det onsdag, dag två av min nyfunna hurtbullighet.
Klockan ringde 06.00, men kom inte iväg fören 06.40 och var hemma exakt 47 minuter efteråt. Vet inte om det är bra eller dåligt, så vi säger att det är drägligt. Jag har ju egentligen inte tränat något över huvud taget sedan vi lämnade tillbaka Buster i höstas. Och det märktes idag. Redan när vi gick iväg kände jag att jag var lite öm i musklerna. Men vi kom i alla fall runt sjön och sedan klev jag in i duschen. Där satt jag (jo jag sitter ner i duschen när jag är trött, då slipper man bli trött i benen, och om man somnar så är det inte så långt till marken) i 50 minuter. Och när jag skulle resa mig så vet jag inte riktigt vad som hade hänt, för jag hade fått sån träningsvärk! Helt sjukt bara jag petade på benen så kändes det som om någon slog mig med en hammare. Så mina lår, min röv och nedre delen av magmusklerna har numera sagt upp sig och veerkar inte speciellt sugna på att över huvud taget någonsin börja sammarbeta med mig igen. Usch.
PERMALINK |
|
2012-03-07 @ 14:03:54
Igår gjorde jag upp en näst intill minutiös planering av mitt liv fram till det att den där äckliga tentan i Geoteknik är skriven. Jag har för femtioelfte gången skitit i det blå skåpet, skjutit mig i foten och fått Tobbe att säga "vad var det jag sa?" Ja. Jag är sent ute med tentaplugget den här gången också. Jag ska egentligen inte ens säga tentaplugg, för det jag pysslar med är basic stuff. Så basic att vi gjorde det första veckan i skolan då jag och min superhjärna valde att skita i att repetera, för jag var så jävla bra. Trodde jag ja... Körde fast på första uppgiften igår. My god! Hur pinsamt och pissigt planerat och repeterat är inte det då?
Tillbaka till min planering i alla fall. Imorse när jag vaknade så hade jag fyra punkter att bocka av på min planering. Nu när klockan nästan är 20.00 så har jag.... fyra punkter kvar på min planering, plus att det tillkommit två äckelpunkter en annan dag. Naah. Min planering var nog inte den bästa. Men jag får ju helt enkelt skylla mig själv, svårare än så är det inte. Däremot måste jag ta tag i att jag har fått skylla mig själv. Och det är jävligt mycket svårare. Så jag antar att det bara är att sätta fart nu. Hoppas att jag överlever, just nu känns det som om näsan släpar mot havsbottnen långt, långt nere i Marianergravens djup, rätt så exakt 10 971 meter under havsytan. Bara att börja simma.
PERMALINK |
|
2012-03-06 @ 19:46:01
Idag mina kära (ytterst få) läsare har jag varit ute på morgonpromenad! DET NI! Det trodde ni inte va? Det trodde inte jag heller.
Klockan 06.00 klev jag upp, klädde på mig och klev ut genom dörren för att gå ett varv runt munken. Känns jävligt gött nu, att man kl 07.00 redan har utfört dagens motion, kändes betydligt jobbigare klockan 6 i morse kan jag lova. Men det är inte illa pinkat av en trähäst! Har blibit så fruktansvärt lat så jag undrar om jag någonsin kommer att komma i form igen. Men man kan väl hoppas att min nyfunna hurtbullighet håller i sig i alla fall ett par dagar.
Funderar bara på vad som är klokast, att gå all in redan från början och gå varenda morgon eller börja med att gå varannan dag. Går man varannan dag blir man inte lika trött, men får inte resultat lika snabbt. Går jag varje dag så får jag resultat fortare, men orken försvinner snabbare... hmmm... Det tål att tänkas på, men nu ska jag ställa mig i duschen :)
PERMALINK |
|
2012-03-06 @ 08:06:35
Här kommer en kort summering av de senaste två helgerna som har varit ganska händelserika för min del :)
Förrförra helgen började med att vi i fredags åkte till Göteborg, vi tog bilen eftersom att Tobbes pappa skulle ge ett utlåtande om hurvida det är värt att köpa den eller inte. Fredagskvällen spenderades hos Tobbes mamma, vi åt mat och spelade kort tillsammans med Sofia, och jag var GRYM på chicago, i alla fall i första rundan.
På lördagen klev vi upp 05.20 för att åka Scandinavium. Efter som jag varit mindre smart och inte köpt biljett till riktiga showen (eftersom att de var slutsålda) så fick vi gå på morgonridningen. Då är arenan öppen i först 1,5 timme för dressyrryttarna och därefter lika länge för hoppryttarna. Skulle kunna skriva betydligt mer om det här, men alla vill kanske inte läsa om det? Eller vill ni det? Det var i alla fall mycket givande, och väldigt roligt att få se det vardagliga arbetet som proffsen genomför med sina hästar.
Därefter köpte vi biljetter till mässan där vi strosade runt i ett par timmar. Jag köpte inte så mycket grejer, ett jättesnyggt grönt schabrak från Miar´s, ett par sporrar från sprenger och lite godis till Lotta.
Efteråt hälsade vi på Tobbes morfar för första gången sedan Tobbes mormor gick bort, men det gick bra, både Tobbe och hans morfar skrattade lite och jag tror det var väldigt lugnande för Tobbe att se att sin morfar ändå tagit det så bra. Det är aldrig roligt när någon går bort, men det hjälper inte heller att gräva ner sig.
På lördagkvällen blev vi bjudna på en Thairestaurang inne i Göteborg av Kent, och det var sååååå gott! Dit SKA jag gå igen nästa gång jag åker till Göteborg.
Och söndagen spenderades i Ullared tillsammans med Tobbes systrar med pojkvänner. Vi köpte lite grejer till lägenheten, bilen och lite vanliga "bra att ha"-saker. Efteråt så skjutsade vi hem Erica och Henke till Tylösand och tittade på deras hus. (Jag vill också bo i hus, och jag vill bo i hus NU!) Sen körde vi hem från Halmstad till Jönköping, så vi var hemma runt 22.00.
Denna helg har jag varit hemma i Hultsfred. Mamma hämtade mig på stationen i fredags och direkt när vi varit hemma och lämnat väskorna så gick vi till puben. Ja, Hultsfred är faktiskt så stort att vi har en pub. Första fredagen varje månad så träffas vi och våra bekanta där i någon slags form av drop in typ. Mamma och jag hade i alla fall bestämt oss för att äta där, men när vi kom in så var det helt knölfullt! ETT enda ynka futtigt litet bord för fyra stolar, stort nog för 4 ölglas var ledigt. Så där satte vi oss tillsammans med en vän för familjen. Vi tänkte att det bordet ändå blev bra för att vi inte var så många, men hux flux var vi 11 personer som satt och trängdes runt bordet (och mamma och jag skulle äta). Hur eller hur så visade det sig att det var musik quiz, så vi bestämde oss för att vara med i två lag. jag vet inte riktigt hur det gick till, men lagen slutade i alla fall på 3:e respektive 1:a plats av totalt 12 tävlande lag. Vi som vann (vilket givetvis var mitt lag) var grymma! Vi skrapade ihop 62/90 poäng, och jag drog ENSAM in 20 poäng. Så vi vann en stor bricka med plockmat till vår nästa pubkväll :)
I lördags var jag hos min fina prinsessa på morgonen. Vi var ute i skogen, och det var så himla härligt! Vi var (tro det eller ej) sams HELA vägen, trots att jag red på det bettlösa och trots att Lotta inte varit i skogen på länge. Jag tyckte det var smart att inte ha något bett, och mamma tyckte jag var dum i huvudet som utsatte mig för det.
På eftermiddagen kom pappa hem från Chile där han spenderat de senaste fem veckorna. Och han var snuskigt brun! Så eftermiddafgen gick åt till att packa upp och öppna presenter. Jag fick diverse skaldjur, en flaska mintlikör och två äggkoppar av farmor, en flaska rom, en liten flaska whisky, minikokosnötter (I chile finns det kokospalmer vars kokosnötter inte är större än valnötter, och de är så sjukt goda!), två snäckhalsband och två parfymer av pappa. Dessutom fick jag lite småsaker av resten av släkten (kan ha varit pappas vänner, vet inte riktigt vilka jag är släkt med)
Och i söndags tömkörde jag Lotta en sväng eftersom att det var för hårt i backen för att kunna rida ut. Hon var spänd som en fiolsträng och såg mer ut som en giraff än som en häst, men det löste sig ändå någorlunda på slutet. Sen hann jag inte mer än att fika med mamma och pappa till målgången i Vasaloppet innan det var dags för mig att åka hem igen efter en alldeles för kort helg.
PERMALINK |
|
2012-03-05 @ 19:24:59
I vår klass är vi ett gäng som tävlar i frågesport på Vetgirig. Vi tävlar i två divisioner, där man lottas en motståndare som man går en match mot, tre dagar i veckan. Denna match består av fem flervalsfrågor, och dessa ska besvaras på max 3 minuter. Jag har nu varit med i Vetigirg i en hel säsong (3 vecokr, 9 omgångar).
Rätt så nöjd med resultatet faktiskt ;)
PERMALINK |
|
2012-03-04 @ 17:47:10
Eftersom att jag inte fick gjort min inlämningsuppgift i Plancon igår så skulle jag göra den idag på skolans datorer. MEN vad händer? Jag kan inte exportera min Bidconfil till Plancon = ingen uppgift. Jag skulle kunna lägga in allt manuellt, men det hinner jag inte innan jag ska åka hem med tåget. Så nu gör jag det jag i vanlig ordning brukar göra när saker inte går så som jag vill: Tjurar ner mig, fullständigt. jag blir bara sååååååå jävla trött på mig själv! Nu säter jag min tilltro till mammas dator, min föredetta trotjänare. Funkar det inte på den så ska jag fan slänga varenda dator jag ser i golvet. Teknik säger jag bara, hemska uppfinning.
PERMALINK |
|
2012-03-02 @ 15:30:46
Idag är det sånt där riktigt jävla gött vårväder ute! Sånt man blir så himla glad av ni vet? Det var nästan så jag tänkte ta en promenad runt munken i morse när jag vaknade. Men jag ändrade mig, jag promenerade bort till soffan istället, och där har jag suttit sedan klockan nio. Fast nu ska jag resa mig och promenera bort till duschen och med våld försöka skrubba bort lite missfärgningar. Har upptäckt ännu fler än de jag såg igår. Och de sitter på ännu konstigare ställen. (konstiga ställen= under fötterna) Vi kan väl säga att detta visade sig inte riktigt vara min grej, jag ska nog hålla mig till the real deal istället tror jag. Tror ni färgen släpper med svinto?
I eftermiddag ska jag i alla fall åka heeeeeeeeeeeem! Hem till Lotta, mamma och lillebror! Ska bli så jävla härligt att få pussa på min lilla prinsessa igen, och imorgon kommer pappa hem från Chile, äckligt solbränd (förhoppningsvis) med bagaget fullt av presenter. Det är gött att vara ensambarn ibland ^^,
PERMALINK |
|
2012-03-02 @ 11:09:03
Är sådär riktigt jävla äckelgrinig som bara jag kan bli. Det bara vill sig INTE för mig idag. VILL SIG INTE upprepar jag.
Jag kom till skolan och redan där vände mitt flyt, blev hur svettig som helst av att gå den lilla biten till skolan. Anyway så genomlevde jag föreläsningen, fast det var jobbigt, nästan så jag dog på stolen pga mina konccentrationssvårigheter. Sedan lämnade oflytet mig för en liten stund. En så liten stund att jag, Tobbe och Fille hann pallra oss bort till Pallas Athena för att äta lunch. Men tillbaka kom det redan i snurrdörren påväg in till skolan = Tobbe klämmer min fot i dörren och det gjorde så jävla ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Därefter fortsatte oflytet och jag i jakten på ledig dator så jag skulle kunna slutföra min uppgift och skicka in. Men nej då. Inga lediga datorer till Sofie och hennes oflyt.
Så jag blev grinig och gick hem. Utanför dörren står min fina lilla blå med hen helvetes jävla äckelgul lapp glatt viftandes under ena vindrutetorkaren. Jag ville bara sjunka ner i skorna, rinna ut genom ventilationshålen och vidare ner i närmsta gatubrunn. Ty det äro i kloakerna under den fabulösa Jönköpings stad jag hör hemma. För helvete, 600 spänn i böter. Poff så var man av med dem, välbehövliga jävla pengar.
När jag klev in genom ytterdörren, högt svärandes närmade jag mig bitterfitta-stadiet. Men när jag sedan klev in på toaletten för att se om jag i den arla morgonstunden tidigt i morse lyckades rädda min missfärgade hy så gick jag i taket. BAAAM! Och sedan var jag en riktig jävla bitterfitta DELUXE. Jodå, somliga av missfärgningarna var betydligt bättre. Men vafan, då har ju mäster Sofie istället dragit på sig nya.
Så nu sitter jag här i soffan, och har gjort sen 13.00 Och tänker sitta här tills jag ruttnar bort och inte göra ett jävla knop idag förens gud ber mig om ursäkt för hur fucking jävla tarvligt han planerade en stackars students dag. Och om han inte gör det? Då ska jag banka snoret ur honom. Punkt.
PERMALINK |
|
2012-03-01 @ 16:36:35
Klockan är 09.30 och jag sitter i soffan, HELT FÄRDIG för att gå till skolan. Fattar inte riktigt hur det har gått till, i vanliga fall brukar jag typ ställa mig i duschen nu. Nä, så extremt sen brukar jag nog inte vara.... Men jag brukar nog kliva ut ur duschen vid den här tiden i alla fall... Men pga diverse misslyckade missöden till missfärgningar igår var jag kind of very tvungen att gå upp tidigt för att skyla min numera apelsinfärgade hy.
jag är fortfarande inte frisk, men idag ska jag gå till skolan... Måste till skolan... Har en inlämningsuppgift att göra på datorn, men programhelvetet funkade inte på min dator här hemma. Eller så ska jag inte säga. Programmet funkade, men inte spara-funktionen, och den är ju rätt viktig...
Nähe, dags att ta på sig pjuxen och gå iväg kanske... Fasar för det. Där ska jag sitta i skolan, med hy likt en apelsin och en näsa som rinner värre än niagarafallen. Hemska tanke.
PERMALINK |
|
2012-03-01 @ 09:36:45
