kaos

Har varit mer eller mindre kaos i vardagen senaste tiden. Inte för att det "hänt" något utan enbart för att jag har haft fett mycket att göra. Men idag släppte en stor tyngd från axlarna, så nu är jag nog snart tillbaka på banan igen :) Tur att man har världens bästa sambo som alltid finns där och stöttar <3


Födelsedag

Idag fyller världens bästa sambo 24 år! Det ska givetvis firas, men inte i Jönköping, utan vi ska åka till Hultsfred :)
Men innan dess finns det en hel del att göra här hemma. Det ska diskas, plockas undan (förhoppningsvis tvättas lite), packa och fixa lite med presenter och julklappar (ja ni läste rätt, julklappar).
Känns lite tråkigt att städa när man är ledig, men å andra sidan är det fan ännu tråkigare att komma hem till en lägenhet som ser ut som ett bombnedslag efter att ha varit borta en helg... Så det är väl lika bra att sätta igång.


..

Om 33,5 timmar är det äntligen över! Då har jag gjort tenta nummer två, och det ska bli så jävla skönt! Idag är det mycket som ska hinnas med, ska hinna räkna ganska många uppgifter samt gå igenom hela kursens föreläsningar och två gamla tentor. Men det går nog med tillräckligt mycket vilja!


3 timmar

Om tre timmar smäller det, då sätter jag mig i A0320 för att fram till kl. 17.00 för att ha min tenta i vägbyggnadsteknik. Jag har nu på morgonen räknat igenom en gammal tenta, utan några problem. Det jag däremot är lite mer orolig för är teorifrågorna. Eftersom Torbjörn (vår föreläsare) inte har gjort den här tentan så många gånger så kan man inte se något direkt mönster i teorifrågorna från tidigare tentor tyvärr.
Men jag får väl bara ta det lugnt, fokusera och hoppas på det bästa. Går det inte så går det inte helt enkelt, men jag tror och hoppas verkligen att det kommer att gå vägen.
Det jobbiga är att min magkänsla inte säger mig ett skit. Jag är inte speciellt nervös eller orolig över tentan (för vad fan hjälper det egentligen). Det kanske är såhär det känns att vara väl förberedd? Jag vet inte. Och jag kommer inte veta om intigheten i magen är den känslan för än om tre veckor när tentorna är rättade. Nu ska jag gå igenom de gamla teorifrågorna ännu en gång och därefter en powerpoint. Sen får det fan vara nog, då får det bära eller brista (förhoppningsvis inte det sistnämnda).
Så lycka till nu alla i BV3 :)


It is on!

Stendött här de närmaste dagarna, pluggar nämligen röven av mig inför söndag och tisdag, så vi hörs senare i veckan, peace out!


ångest

Idag har jag för första gången sedan i slutet av juni ångest. Jag vet inte helt säkert vad den beror på, men jag har mina aningar. Det är för jobbigt att rota i det för att jag ska vilja ta reda på varför jag mår som jag mår. Men med tanke på min historia antar jag att jag ska vara glad att jag klarat mig utan ångest så länge som jag gjort. Nästan 4 månader utan ångestkänslor är rekord för mig. Det är helt nytt, och så skönt att jag trodde jag blivit fri från all min ångest. Men det har jag inte. Det började igår eftermiddag och har sedan bara eskalerat. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, vart jag ska göra av alla jobbiga tankar som jag inte vill tänka. Jag koncentrerar mig för att inte tänka på dem, men det slutar likadant hela tiden. Jag tänker på dem och får sådan ångest att jag inte vet vart jag ska ta vägen, vart jag ska göra av allt det jobbiga. Nu har jag nog inget annat val än att ta en tablett så jag kan släppa allt. Innan jag tar itu med det här så måste jag ta mig igenom tentaperioden. Mest av allt just nu önskar jag att jag kunde skita i allt och åka hem till Lotta. Men det kan jag inte. Inte på fyra veckor. Och jag vet helt ärligt inte hur jag ska klara det. Jag vill inte vara ifrån henne. Aldrig. Inte en endaste sekund, jag vill vara hos henne jämt.

Jag hade förträngt hur jobbig ångesten var. Känslan av att känna sig värdelös, otillräcklig på så många plan. Att inte ens kunna förmå sig att komma upp ur sängen på morgonen och att inte kunna äta. Att vara hungrig, men när maten kommer fram blir man bara äcklad och känner sig mätt, bara genom att titta på den.
Det värsta med att ångesten kommerjust nu är att det inte är tentaångest. Det är bara vanlig jävla ångest. Jag borde verkligen söka hjälp. Jag borde sökt hjälp för flera år sedan, när ångesten började. Men det gjorde jag  inte, för jag trodde att jag kunde hantera den. Men icke. Istället blev den bara värre med åren. Från början var det mest bara jobbiga tankar när jag skulle gå och lägga mig, dessa blev senare till mardrömmar. Och nu har jag ångest även när det är ljust ute. Så jag kan ju inte påstå att det är någon positiv utveckling.
Jag borde söka hjälp. Men vart vänder man sig? Jag vill inte prata med någon som ska sitta och döma mig, bilda sig en uppfattning, för jag tvivlar på att folk är helt objektiva, även om nu detta skulle vara deras jobb. Jag önskar att jag bara kunde ringa ett samtal och få ett recept på ångestdämpande, utan att behöva prata med någon ansikte mot ansikte. Men jag tvivlar på att det kommer att hända. 
Jag är rädd för den eventuella väntetiden om jag söker hjälp. Det är nu, idag jag vill ha hjälp inte om en månad, då hoppar jag hellre över det. Jag är rädd för allt som är jobbigt, därför går jag hellre runt och mår dåligt än att börja leta efter roten till allt ont. Jag är dessutom inte beredd att träffa någon om det skulle kosta pengar (vilket jag antar att det gör). Varför ska jag lägga ut en massa pengar som jag egentligen inte har på något som kanske inte hjälper? Och det jag är mest rädd för är att de inte ska lyssna, inte ta mig på allvar.
 
Vet egentligen inte om jag borde skrivit det här. Men det är min blogg, jag skriver vad jag vill. Och idag behövde jag få skriva av mig, för jag vill verkligen inte ösa all min skit på Tobbe. Han ställe ralltid upp för mig och finns alltid där när jag behöver honom. <3 


Happy day!

Det är en bra dag idag :) Vägbyggnadsprojektet är inlämnat och vattenbyggnadsprojektet är färdigräknat, bara lite småpill kvar med det. Dessutom har jag druckit julmust idag, så jäkla gött!
Men som om inte det vore nog så har jag äntligen vågat använda mina nya fina (rid)byxor från Martha Ridewear i skolan! Nu kanske inte ni tycker att det är en så stor grej att använda ett par nya byxor i skolan, men för mig var det de. Jag vet ju att det inte är några vanliga byxor, utan att det faktiskt är ridbyxor, även om det inte syns så jättetydligt.
Jag "testkörde" byxorna i lördags när Tobbes familj var på besök, och jag fick inga konstiga blickar eller "va fan har hon på sig" frågor. Nu ska det ju tilläggas att det inte är Tobbes familj det är något fel på (de är jättetrevliga!) utan det är jag som i helt vanlig ordning är sinnessjukt rädd och nojig över vad andra tycker och tänker om mig. Men trots att jag genomlevde lördagen (om än med mycket ångest orsakade av mina nya byxor) så har jag inte "vågat" ha på mig dem i skolan ännu. Förens idag. Både i måndags morse och igår morse tog jag på mig byxorna och mina nya skor. Jag stod framför spegeln och kände mig rätt nöjd. Sedan packade jag skolväskan, tog på mig jackan och fick panik. Panik över mina byxor. Det hela slutade med att jag bägge mornarna bytte ut mina nya byxor som jag är jävligt nöjd med, till ett par vanliga, tråkiga svarta byxor. Allt detta för att jag bryr mig alldelse för mycket om vad andra tycker och tänker om mig.
Men vet ni vad? Det var ingen som glodde, stirrade, pekade eller gapade om mina (rid)byxor. Och vad kan vi lära av detta? Världen kretsar inte kring vilka kläder jag väljer att ha på mig.
Här har ni boven i dramat. Det syns ju fan knappt att det är ridbyxor, vad är det jag har nojat om egentligen? (fast det syns nog änna lite tydligare i verkligheten, men vad fan gör det). Väx upp Brorsson säger jag bara.


Vi är med b..

boxee. Haha! Igår kom Tobbes Boxee som han beställde i slutet av förra veckan. Jag kan väl inte påstå att jag varit speciellt intresserad av den. Men igår efter att han pillat lite med den så fick jag upp ögonen för den. Anledningen? Jag kunde titta på Fåret Shaun och Svenska Hollywoodfruar direkt i tvn, via boxeen son hämtar programmet från playkanalen. Helt jävla underbart! Mina två favoritserier, direkt i tvn, när jag vill istället för i datorn :D
Jag har egentligen inte så stor kläm på vad en boxee egentligen är, annat än att den är vad den heter. En svart liten låda. Men så som jag fattat det är det någon typ av "mediacenter" (låter så himla löjligt).
Så är läget i alla fall, vi har blivit med boxee, det hela har gått smärtfritt, fort och hittills har inga komplikationer uppstått. 


oh no

Jag tror att jag håller på att bli sjuk! Jag har de senaste dagarna känt mig hängig, haft ont i huvudet och halsen, och det går tyvärr inte åt rätt håll direkt :(. Jag har ju inte tid att bli sjuk nu ju, om en vecka kan jag bli sjuk, när tentorna är över, men fan inte nu!
Igår fick jag inte alls mycket gjort, lite gjorde jag väl, men inte i närheten av så mycket som jag ville göra. Känns sådär just nu, att gå till skolan 10-17.....


le fynd

Mitt fynd var två hästböcker i nyskick, varav den ena en bok av Monty Roberts, signerad av MONTY själv! Helt galet, sanslöst jävla glad!


Fyndat!

Idag har jag fyndat, ett riktigt jäkla once-in-a-lifetime-fynd. (eller kanske inte riktigt, men näst intill) Fruktansvärt nöjd måste jag säga att jag är! :D Några som vågar sig på en gissning? :P


God morgon!

Jag fick faktiskt allting gjort igår som jag hade planerat att göra. Det är något som inte så jätteofta händer, för vanligtvis när jag är nästan klar så tänker jag att "äh, det här sista kan jag", eller "nu är det så litte kvar, så det kan jag ta imorgon istället" vilket brukar resultera i att det aldrig blir gjort.
Men igår gjorde jag alla räkneuppgifter som jag hade tänkt mig och jag hade dessutom koll på dem! Utöver det så läste jag ut boken Vårt vatten, som är kursbok i vattenbyggnadstekniken. Visserligen fick jag sitta uppe till 23.30, vilket jag inte riktigt planerat, men jag slutförde i alla fall det jag tänkt att jag skulle göra. Vilket jag är jävligt nöjd med!
Dessutom tror jag att jag ligger ganska bra till inför tentorna. Jag har enbart två räkneuppgifter kvar i vägbyggnadstekniken innan det är dags att gå loss på de gamla tentorna. Visserligen har jag en del teori kvar, men det löser sig nog. 
I vägbyggnadstekniken har jag räknat på förgreningsnät och cirkulationsnät utan några större problem. Kursboken är utläst och alla utom förra veckans föreläsningar finns renskrivna i mitt block. Det känns faktiskt ganska bra, nu ska jag bara orka hålla tempot uppe fram till tentorna så ska det nog inte vara något större problem :) 
Nu ska jag hoppa in i duchen och sedan möta upp Josefine i skolan så vi kan göra klart vårt projekt i vattenbyggnadstekniken så vi har en grej mindre att oroa oss för :) 


pluggplugg

Har plöjt 100 sidor i Vårt vatten idag samt en räkneuppgift. Ska ta två uppgifter till och de sista 50 sidorna i boken innan jag tar kväll. Det är bara att bita ihop och hänga i nu sista veckan!


tentaplugg

Idag är det exakt 1 vecka kvar till min första tenta för denna period, vilket är vägbyggnadsteknik. Detta är med lite blandade känslor. Jag har inte riktigt bestämt mig för hur det känns ännu. Visst ångrar jag att jag inte pluggat mer under periodens gång (som alltid). Men samtidigt känns det rätt okej. Jag har hyfsad koll på räkneövningarna i bägge kurserna och någorlunda koll på teorin.
Det enda jag tycker känns lite jobbigt är att vi har lektioner in i det sista. Lektioner som vanligt fram till fredag, tenta på söndag och tisdag. Så jag har inga heldagar att plugga på, enbart kvällar fram till tentan.
På ett sätt känns det bra att ha tentorna tidigt i tentaperioden, för då får jag ju nästan en hel veckas ledighet efter tentorna där jag kan göra vad jag vill. Men å andra sidan, tänk att få ha en hel vecka till på sig att plugga? Vilket man hade haft om tentorna hade legat i slutet av perioden.
Den här helgen har jag inte heller fått så jättemycket gjort. I fredags städade vi och möblerade om och igår var Tobbes familj här på besök hela dagen. Jättetrevligt visserligen, och väldigt skönt att slippa plugga ett tag, men samtidigt är det lite jobbigt för tentaångesten att gå miste om en hel dags pluggande när det bara är en vecka kvar till tentorna. Men jag hoppas att jag är så pass förberedd att en dag hit eller dit inte spelar någon större roll.
Just den här veckan har jag inte så mycket till liv, det är äta, sova, plugga, skola som gäller. Har lagt ner allt vad fritid heter. Inget virkande, inget läsande, inga hästtidningar, bloggar eller hästsajter. Skulle nästan kunna mörda för att få köpa senase numret av Hippson magazine, slänga mig på soffa och bara vara. Men icke! Nu är det bara att köra, stenhårt, ända in i kaklet. Och vet ni? Det känns faktistk jävligt bra! Även om jag ibland bara känner mig värdelös och vill lägga mig ner och dö, så älskar jag verkligen tentaplugget och allt vad det innebär.