Ibland blir det bara lite för mycket i huvudet. Jag kan liksom inte få ner fötterna på jorden och bestämma mig för vad jag faktiskt tycker, tänker och känner.

Jag vet i alla fall en sak. Jag har noll, intet, ingen tentaångest alls. Det känns faktiskt jävligt skönt. Vad jag däremot har "ångest" (inte riktig ångest, det är mest bara lite jobbigt) över är min dygnsrytm. Idag har jag visserligen klarat mig utan min kvällslur, istället sov jag från 08.00 till 11.30. Tvivlar på att det är bättre. Undrar hur fan det ska gå imorgon, när jag avtalat ett möte klockan 11... Eller så kanske det är så att jag egentligen projicerar min tentaångest (som jag inte tror att jag har) på min fuckade dygnsrytm? Äsch, jag vet inte. Blir mest bara sur av att tänka på det. Inte för att det inte kommer att lösa sig eller så. (gör mig ännu mera sur över att fundera på hur det kommer lösa sig, när jag faktiskt vet att det kommer lösa sig. Åh, vad jag blir trött på mig själv ibland.)