Det är en bra dag idag :) Vägbyggnadsprojektet är inlämnat och vattenbyggnadsprojektet är färdigräknat, bara lite småpill kvar med det. Dessutom har jag druckit julmust idag, så jäkla gött!
Men som om inte det vore nog så har jag äntligen vågat använda mina nya fina (rid)byxor från Martha Ridewear i skolan! Nu kanske inte ni tycker att det är en så stor grej att använda ett par nya byxor i skolan, men för mig var det de. Jag vet ju att det inte är några vanliga byxor, utan att det faktiskt är ridbyxor, även om det inte syns så jättetydligt.

Jag "testkörde" byxorna i lördags när Tobbes familj var på besök, och jag fick inga konstiga blickar eller "va fan har hon på sig" frågor. Nu ska det ju tilläggas att det inte är Tobbes familj det är något fel på (de är jättetrevliga!) utan det är jag som i helt vanlig ordning är sinnessjukt rädd och nojig över vad andra tycker och tänker om mig. Men trots att jag genomlevde lördagen (om än med mycket ångest orsakade av mina nya byxor) så har jag inte "vågat" ha på mig dem i skolan ännu. Förens idag. Både i måndags morse och igår morse tog jag på mig byxorna och mina nya skor. Jag stod framför spegeln och kände mig rätt nöjd. Sedan packade jag skolväskan, tog på mig jackan och fick panik. Panik över mina byxor. Det hela slutade med att jag bägge mornarna bytte ut mina nya byxor som jag är jävligt nöjd med, till ett par vanliga, tråkiga svarta byxor. Allt detta för att jag bryr mig alldelse för mycket om vad andra tycker och tänker om mig.

Men vet ni vad? Det var ingen som glodde, stirrade, pekade eller gapade om mina (rid)byxor. Och vad kan vi lära av detta? Världen kretsar inte kring vilka kläder jag väljer att ha på mig.