Ännu en gång har jag överskattat min egen förmåga i kombination med att underskatta svårighetsgraden i det ämne jag läser.

Idag vaknade jag plötsligt upp och insåg att det alldeles snart är dags för tenta! Redan på fredag. Jag har också insett att det inte finns någon som helst chans att jag skulle klara av tentan. Dels för att jag tycker ämnet är så jävla svårt, det är för mycket för mig att hålla reda på i kombination med mitt fruktansvärda ointresse för ämner (eftersom att jag ändå inte ska bli husbyggare). Dels för att jag intalat mig själv att det är svårt (eftersom att jag verkligen tycker det). Dels för att jag insett att den allra viktigaste förutsättningen är att jag ska må bra, både fysiskt och mentalt. Jag har pluggat som en jävla dåre i höst vilket har bidragit till att jag varit helt slut och i ett ganska risigt skick. Kroppen sa ifrån flera gånger om, men jag valde att inte lyssna och nu straffar det sig. Jag är trots att jag varit ledig i snart tre veckor fortfarande helt jävla utpumpad efter skolan och jag får fortfarande mina "stressutslag" vid minsta lilla tendens till stress. Helt enkelt så har det tagit mycket längre tid för mig att återhämta mig mentalt efter hösten jämfört med vad jag trodde att det skulle göra. Jag räknade med att om jag fick vila fram till julafton så skulle jag vara fit for fight sedan, men det är jag inte, inte förens nu börjar jag kunna sätta mig och faktiskt ta in vad det är jag gör. Och nu är det för sent för att jag ska kunna klara av den här tentan. 

Egentligen tycker jag att det är skittråkigt att det blir såhär, men jag har lärt känna mig själv det senaste året och insett att jag inte kan köra "fullt ös, medvetslös" hela tiden. Antingen så låter jag kroppen återhämta sig nu, och orkar ta mig igenom vårterminen på ett bra sätt. Eller så skulle jag pluggat skiten ur mig under lovet för att klara tentan (som jag kanske ändå itne skulle ha klarat) för att sedan inte orka hela våren.

Jag valde det första alternativet, och jag är stolt över mig själv, över att jag faktiskt insett att det är viktigare att jag mår bra än att jag klarar en tenta nu, för i det långa loppet är jag helt övertygad om att jag valde rätt genom att göra såhär. Jag är alltid mer omotiverad under vintern, så varför ska jag pressa mig till bristningsgränsen med något jag tycker är svårt nu, istället för att vila upp mig och istället vara kapabel att ge mer i vår? Jag behöver ju inte göra det onödigt svårt för mig.

countmeamongyoursaints