orolig...

Jag har på senaste tiden blivit orolig av mig, väldigt orolig. Så nu inför den stundande Gotlandsvistelsen kan ni ju tänka er att jag är i upplösningstillståndet, och jag hatar det.

Det är så himla mycket jag är orolig för, och det är så himla onödigt. Jag är orolig för att jag inte ska vara färdig här hemma när de kommer för att hämta mig, att jag ska glömma något, att jag ska bli åksjuk ner till Oskarshamn, att jag ska få psykbryt i väntan på att få gå på färjan, att jag ska bli sjösjuk, att jag ska glömma mina åksjukeband, att jag inte kommer kunna sova när vi kommer fram, att jag kommer tycka det är jobbigt med mycket folk ( jag HATAR när det är mycket folk runt omkring mig, jag får panik.) att jag ska bli sjuk, att jag ska skada mig, att jag ska få magkatarr, att det ska hända något med någon här hemma, att Lotta blir dålig, att min brännskada blir jobbig (läs: jobbigare), att jag kanske packat för mycket eller för lite, att folk ska dömma mig för hur jag ser ut m.m. m.m.
Det enda jag inte oroar mig för är vädret, enligt SMHI ska det vara kasst i princip hela veckan, och det kan jag ju inte göra något åt.
Shit... Det är nog bara att bita ihop, även om det är jobbigt, men om jag oroar mig såhär mycket för en resa inom landet, hur mycket kommer jag då inte att oroa mig för en UTLANDSRESA? Jag kommer att ha exploderat av nervositet innan vi ens kommit till flygplatsen och stackars Tobbe kommer säkert att vara så trött på mig att han ställer in resar. Det skulle inte förvåna mig ett dugg.
Vi kommer att vara borta från ikväll till söndag nästa vecka, så ni få läsare som jag har ska nog inte vänta er någon uppdatering här:).
Ha det gött! Pusshej :D


KOMMENTERA INLÄGGET

Namn

E-postadress (publiceras ej)

URL/Bloggadress

Kommentar