Dressyrpasset!

Tänkte skriva lite om dressyrpasset i förrgår. Valde att trots allt rida Lotta på banan med, trots stelhet i kroppen. Men jag såg det som en utmaning och laddade upp med lite lösgjörande övningar, och herregud vilken häst jag har! Hon var helt fantastisk. I början var hon lite omotiverad, men ju mjukare hon blev dest o bättre blev motivationen och sista övningen var magisk. Jag lyckades ÄNTLIGEN få henne i riktig uppförsbacka helt själv. Jag har lyckats en gång innan, men då hade jag min tränares hjälp. Nu tycker ni säkert jag är värdelös som inte lyckats förens nu med en häst jag haft i flera år, men jag kan ju tillägga att hon har väldigt långa bakben, och det vetifan om hon inte är lite överbyggd.  Jag har lyckats muskla om henne, hon har en fin rumpa, rygg och nacke. Men att lyckas att få med ryggen till 100% och framför allt få den helt mjuk är svårt på henne. Men så länge det går åt rätt håll, vare sig vi kryper eller springer åt rätt håll så är jag nöjd. Hon är min första egna häst och därmed "min försökskanin".

Trombia värmde jag relativt fort eftersom att vi skulle jobba mycket med den förvända galoppen. Så det blev ett kort men intensivt pass, både för mig och henne. I början var hon lite tjafsig i munnen men när hon märkte att det inte hjälpte att bråka så gav hon upp och  fokuserade på arbetet. Dock tycker jag att hon är svår i höger varv. Hon lurar en att tränga utåt med innerhanden föratt ställa höger, tappar därmed vänsterbogen och vill sätta ut bakdelen till vänster plus att hon verkligen HÄNGER i högertyglen. Och hon tycker mitt sätt att lösa problemet på är pest och pina. Jag rider utan innenhjälper. Så enkelt är det. Det är ju trots allt yttertygel som ska ha stöd, och genom att inte ge henne någon innentygel att hänga i så har hon inget val än att lägga stödet på yttertygeln och eftersom jag bara rider med ytterskänkeln är bakdelen på plats och likaså bogen. Jag själv däremot är ställd till höger så att hon när hon mjuknar gör likadant.
Det är rätt chill i trav (gör alltid detta på volten) men i galoppen. Haha, där försöker hon smita på alla möjliga sätt! Slutna delen på volten är lugn, där har hon ett outtalat stöd hos staketet, men den öppna är jobbig. Där gör hon luftsprång, byter galopp och busar. Men det är bara att låta henne hållas, byter hon galopp så får hon snällt gå ett varv  i förvänd galopp och sedan byta tillbaka. (hon kommer på ganska snabbt att bytena bara gör det jobbigare ;) ).
Hon är så himla härlig att rida nu när Helena köpt henne. Hon går framåt, är elastisk och mjuk och lätt i munnen. När hennes förra ägare hade henne (min fd tränare) så var hon slö, oengagerad och vansinnigt framtung. Helena vill att man ska rida henne framåt, och det köper jag, men nu när hon går fram då? När hon har en bra bjudning. Då plockar jag upp henne istället, får henne mer elektrisk. Och jag tror det är lite det Helena vill uppnå, att hästen går framåt är ju inte samma sak som att den är spänstig och bjuder jämt. Det kan va att den smiter. Nu när man sätter press på Trombia känner jag ibland hur hon vill lite för mycket framåt och springer ifrån baktassarna lite. Och då anser jag att det är bättra att bromsa upp lite och använda hästens bjudning i mindre tempo till att istället få HELA hästen elektriskt framåt. För jag vet ju det, hon har en bra utveckling, och den kan jag plocka fram när jag vill och då tycker jag att ""framåtdrivnings/bjudningsproblemet" är löst.
Det förvända galopparbetet gick kanon, hittade en riktig mördarövning i mina nya böcker från Hippson. Kan bli långt och invecklat o skriva allt i samma inlägg, men om någon är nyfiken skriver jag gärna om övningarna jag gjorde:)


KOMMENTERA INLÄGGET

Namn

E-postadress (publiceras ej)

URL/Bloggadress

Kommentar