Jag har verkligen sett fram emot att åka hem till mamma, pappa, Nusse och LOTTA. Min kelsjuka, blanka lilla häst. trodde jag ja... Jag såg fram emot att åka till en kelsjuk häst idag, men vad fan möttes jag av? En brunstig björn. Bingo. Hade hoppats på att inte behöva klippa tjockisen än på ett tag, men det får nog bli snart ändå...

Det spelar egentligen ingen roll, för Lotta är alltid världens finaste häst, har alltid varit och kommer alltid att vara. Men det finns två gånger jag inte tycker om hästar: 1. När de är alldeles lurviga och 2. När de är nyklippta. Lotta ser ju ut som en rakad råtta när man klippt henne. Menmen, det är ett värdsligt problem, pälsen växer ju ut igen tids nog :).

Red en tur i skogen idag, tränade på övergångar mellan främst skritt-galopp-skritt. Ibörjan tyckte Lotta att det var jobbigt, hon blev stark, slog sig fri och rumpan slängde hit och dit. Men efter ca 20 övergångar så släppte det och hon kunde rulla på i en mjuk galopp, rakriktad och med bra spårning. Men jag måste rida lektion snart igen, för Agneta eller Meg.... Jag fastnar precis som många andra ryttare också gör: i ett och samma tempo. Ett tempo där man "bekväm rider". Jag har ett okej arbetstempo, men jag vill få hjälp med att skapa mer tryck och att kunna göra tempoväxlingar bakåt, alltså korta på ett bra sätt. För som det är nu blir hon stark och seg i handen plus att hon släpper bakbenen helt. Givetvis så beror det allra mesta på mig, att jag inte orkar driva och rida så mycket som behövs, plus att jag inte är helt hundra på när jag ska förhålla och när jag ska lätta på handen. Men vafan, Rom byggdes ju inte på en dag precis :D.

Nu ska Tobbe och jag snart fixa lite mat och sedan ska vi bara slöa- kanonlördag!