Jag skulle ha Lotta uthyrd som kurshäst över helgen. Men riktigt så blev det inte...

Jag var sen upp till stallet, så Meg och dem hade redan gjort iordning hästarna när jag kom. Så jag brydde mig inte så mycket, jag bara satte mig på läktaren och tittade.

Innan de sitter upp så bekantar de sig med hästarna, går runt, stannar, svänger backar. När det var Lottas tur så såg hon halt ut. Men sadeln hade glidit bak, så vi sadlade om, och sträckte ut frambenen så att inget skinn låg i kläm - vips så försvann det. Tjejen satt upp och började skritta- syntes ingenting.

Hon började trava - då syntes det. Inte mycket, lite här och där. Men hon kan vara stel när man sätter igång- så pass att hon nästan ser halt ut, men det brukar släppa! Efter ett tag bytte de varv, vi spände sadelgjorden och sträckte frambenen ännu en gång, men det hjälpte inte. För det mesta så syntes det bara på böjt spår. Men det konstiga var att det hela tiden kom och och gick. Rätt som det var såg hon halt ut, för att tre steg senare trava på som attan, helt ren. Meg trodde att hon bara gjorde så för att hon var spänd. Men VARFÖR skulle hon fejka en hälta? Jag fick i alla fall sitta upp ett par varv och prova. Eftersom att det flyttade runt, bytte ben så trodde vi inte att det var något.  Och hon kändes precis som vanligt, bjöd som vanligt. skumma häst.

Idag så ville Meg att jag skulle vara med när de sadlade, ifall det var något de hade gjort "fel" (hon är väldigt känslig min lilla pärla). Så jag åkte upp tidigt till stallet för att kolla henne på lina, utan något. Till att börja med så var hon rejält varm i vänster fram och alldeles svampig i benet. Inte likt henne!

I skritt visade hon ingenting åt något håll. I trav markerade hon lite då och då i vänster varv. I höger varv var hon kalashalt. Jippi.

Så vi ringde till Andreas, vår hovslagare och 10 min senare var han i stallet och svor lite över min häst...

Hon ömmade rejält på två sömmar långt bak, på insidan av vänster fram. Så Andreas plockade av skon och visade mig och Meg vart sömmarna hade suttit (tredje gången det här händer så han vill ju inte att vi ska tro att han är dålig). Hon var skodd jättefint, ingen söm som satt konstigt. Däremot har hon riktiga fullblodsfötter. Precis emellan två storlekar och hon har verkligen ingenting att spika i. Hon har inte ens hälften så mycket att sko i som ett vanligt halvblod. Där blev det jobbigt för hovslagaren. Men, inte nog med det, de ska inte vara känsliga utanför lamellranden. Men... Det är min lilla sockertopp, JÄTTEKÄNSLIG. Där blev det ännu jobbigare för hovslagaren. Kalaskänslig och ingenting att slå sömmen i. Så nu sitter sömmarna jättelågt, så får hon några dagar på sig att bli bra igen. Stackars lilla Lotta, alla hovslagares mardrömshäst. Men hon är fin ändå.

Så det blir inte riktigt som planerat, lite mindre pengar i kassan. Menmen, bara hon blir bra. Så himla tråkigt att det blir såhär bara, för Andreas gör verkligen ett bra jobb med henne, men hon är så himla känslig... Och när hon inte visar det förens en vecka efter skoningen så undrar man ju om hon haft ont ända sedan skoningen. Och OM hon haft det så har hon en helt enorm kämparglöd, med tanke på hur fantastiskt hon gick i onsdags.

Mattes lilal plutt. Ska nog åka upp till stallet snart igen och ge henne en banan eller två. Därefter ska jag rida fjording, ska bli spännande!