När jag sitter hemma i lägenheten så gör jag verkligen ingenting, ALDRIG. Så tid finns ju. Och det är inte så att jag inte vill använda min tid på ett bra sätt, för det vill jag. Men jag lyckas inte. Hjärnan går på högvarv och jag tänker på allt jag ska göra, allt jag vet att jag måste göra. Men jag är inte fan till att göra det. Det är alltid så mycket att jag inte vet i vilken ände jag ska börja. Så jag börjar inte. Jag blir helt jävla handlingsförlamad. Men på något sätt så lyckas jag ju ändå ta mig igenom vardagen och lämna in de flesta uppgifter som ska in. Men jag har inte en jävla aning om hur.

Det är ofta jag tänker att jag ska ta tag i grejerna och verkligen göra dem, men just i de lägena vill jag liksom fixa ALLT på en vecka, och det funkar inte. Då blir jag ledsen för att jag inte lyckas med mina krav, fastän att de är så jävla orimliga. Ska man förändra sig själv så ska man ju ta lite i taget, men det lyckas jag ju inte heller med, eller ibland lyckas jag för ett tag. Jag kan ta första steget i förändringen och börja, men sen då? att fortsätta, ta nästa steg, att bibehålla och liksom avsluta processen? Nä, det får jag fan bli bättre på. Punkt.

Nu ska jag fixa lunch, duscha och pallra mig bort till skolan.