oklart

Är sedan i natt en faster fattigare. Pappas syster Miru har gått bort till följd av en hjärt- och hjärninfarkt. Och jag vet faktiskt inte riktigt vad jag känner. Givetvis är jag väldigt ledsen för pappas (och övriga släktens) skull. Lite ledsen för min egen, så pass att jag känner mig nere. Men jag ska kanske tillägga att jag inte träffat henne sedan jag var 7 år, alltså på 14 år. Men jag kan inte säga att det gör det lättare för mig att hantera. Snarare tvärt om. För jag vet inte vad jag känner. Jag känner något som jag inte kan sätta ord på. Det hade nog känts lättare om jag hade träffat henne för inte allt för länge sedan. Då hade jag nog varit mer ledsen för min egen skull. Nu vet jag som sagt inte vad jag känner, jag känner mig bara förvirrad.Jag vet inte hur jag ska hantera det. Men jag hoppas att det känns lite bättre om tiden får gå lite, så jag kanske kan klura ut vad det är jag faktiskt känner. För just nu känns det bara oklart. Men jag tycker så synd om pappa... Som blivit av med sin syster och sitter ensam på andra sidan jordklotet. Släkten i Chile har ju i alla fall varandra, men pappa har ju bara oss här i Sverige. Och å bor vi ju inte ens tillsammans, utan vi är utspridda i Jönköping, Helsingborg & Malmö medan pappa sitter i Hultsfred....


KOMMENTERA INLÄGGET

Namn

E-postadress (publiceras ej)

URL/Bloggadress

Kommentar