tungt

Ibland känns livet bara tungt. Fastän att jag har världens bästa sambo, familj och häst.
Jag har i ett par veckor känt att jag är på väg utför, trots mina fina studieresultat. Troligtvis är det på grund av dem det går utför, även om det tog extra fart förra veckan då min faster gick bort.
När jag tänker tillbaka på hur min gymnasietid såg ut och hur den artade sig så blir jag arg på mig själv när jag ignorerar alla signaler jag får från min kropp.
För ett par veckor sedan började sömnproblemen smyga sig på, och mina nätter består nu av cirka 4 timmar sömn per natt, med ca 5-10 uppvaknanden och konstanta mardrömmar. Allt detta trots sömntabletter, hjärnan går i 110 och jag bara kan inte stänga av den. Precis samma sak hände på gymnasiet. Kroppen känns så tung och konstig. Jag vet att jag borde motionera och att jag behöver det - men mentalt så har jag inte ork att ta mig i kragen för det känns som att jag inte har tid. Magkatarren har kommit tillbaka och aptiten har minskat. Jag får ofta hjärtklappning och ont i bröstmusklerna för att jag är spänd. Men hela tiden tänker jag att "om jag pluggar tre timmar till så kommer jag att få mer tid imorgon". Men jag får aldrig mer tid imorgon, för imorgon kommer jag på nya saker som jag behöver göra i skolan.
Det är jobbigt, och ju mer stressad jag är, desto svårare är det att komma igång med att plugga.
Jag vet egentligen inte om jag borde skrivit detta, men efter ett par dagars övervägande så är det faktiskt min blogg, där jag får skriva vad jag vill...
Det är jobbigt ibland och då blir jag lätt ostrukturerad vilket leder till ännu mera stress och ångest (för den har tyvärr kommit tillbaka senaste veckan). Men jag vet att jag löser alla problem i slutändan, på ett eller annat sätt.


POSTAD AV: Henny :)

2012-11-20 @ 23:07:28 | http://hennyvinlof.blogg.se/

Sofie! <3

KOMMENTERA INLÄGGET

Namn

E-postadress (publiceras ej)

URL/Bloggadress

Kommentar