Idag är det exakt 1 vecka kvar till min första tenta för denna period, vilket är vägbyggnadsteknik. Detta är med lite blandade känslor. Jag har inte riktigt bestämt mig för hur det känns ännu. Visst ångrar jag att jag inte pluggat mer under periodens gång (som alltid). Men samtidigt känns det rätt okej. Jag har hyfsad koll på räkneövningarna i bägge kurserna och någorlunda koll på teorin.
Det enda jag tycker känns lite jobbigt är att vi har lektioner in i det sista. Lektioner som vanligt fram till fredag, tenta på söndag och tisdag. Så jag har inga heldagar att plugga på, enbart kvällar fram till tentan.
På ett sätt känns det bra att ha tentorna tidigt i tentaperioden, för då får jag ju nästan en hel veckas ledighet efter tentorna där jag kan göra vad jag vill. Men å andra sidan, tänk att få ha en hel vecka till på sig att plugga? Vilket man hade haft om tentorna hade legat i slutet av perioden.
Den här helgen har jag inte heller fått så jättemycket gjort. I fredags städade vi och möblerade om och igår var Tobbes familj här på besök hela dagen. Jättetrevligt visserligen, och väldigt skönt att slippa plugga ett tag, men samtidigt är det lite jobbigt för tentaångesten att gå miste om en hel dags pluggande när det bara är en vecka kvar till tentorna. Men jag hoppas att jag är så pass förberedd att en dag hit eller dit inte spelar någon större roll.
Just den här veckan har jag inte så mycket till liv, det är äta, sova, plugga, skola som gäller. Har lagt ner allt vad fritid heter. Inget virkande, inget läsande, inga hästtidningar, bloggar eller hästsajter. Skulle nästan kunna mörda för att få köpa senase numret av Hippson magazine, slänga mig på soffa och bara vara. Men icke! Nu är det bara att köra, stenhårt, ända in i kaklet. Och vet ni? Det känns faktistk jävligt bra! Även om jag ibland bara känner mig värdelös och vill lägga mig ner och dö, så älskar jag verkligen tentaplugget och allt vad det innebär.