Jag ska nog varna redan här och nu för att det här kommer att bli ett jävligt bittert inlägg och att jag troligtvis även kommer skjuta mig i fötterna, kasta sten i glasskåpet, skita i det blå skåpet och upprepa mig.

 

Igår var det nyårsafton (om nu någon har missat?) En fruktansvärt överskattad dag. En dag som bland många, fler än vad jag trodde igår använder som ursäkt för att få supa skallen av sig.

Igår var jag på mitt livs första (och sista) hemmafest och således även mitt livs första (och sista) nyårsfest.  Enda anledningen till att vi åkte var för att Tobbe ville träffa lite gamla kompisar, och då följer jag gärna med. men ingen av oss två hade anat att det skulle vara SÅ mycket folk och att folk skulle vara SÅ fulla. Nu var inte alla stupfulla, men många var ju fulla, det märktes. Vi satt mest tysta i ett hörn och kände oss bortkomna. Nu i efterhand känns det mest som en mardröm faktiskt. Vi kände ju få av de som var på festen, vilket jag tyckte kändes väldigt jobbigt (och att ALLA andra tjejer utom jag och en till inte hade klänning).

Det var väl egentligen inte så farligt före tolvslaget, men vid tolvslaget.

1. Fruktansvärt fulla människor, det var som om någon bara tryckte på en knapp, och vips vart alla jättefulla.

2. Sedan skulle dessa onyktra människor hantera raketer. Nu hände visserligen inte någon olycka, men ändå. Man ska inte hantera sådana saker när man har druckit, speciellt inte om alla runt omkring är onyktra.

 

Jag vart så äcklad rent utsagt av hela situationen (trots att folket i nyktert tillstånd är trevligt). Jag var kanske bara för nykter för att se allt som kunde gå fel i situationen? Jag vet inte. Vill inte veta. Vill bara slippa situationen i fortsättningen.

Jag vart så äcklad att jag inte ens ville öppna något att skåla i, allt jag kunde tänka på just där och då var hur jag ville där ifrån. Det vart liksom för mycket för mig att ta in på en och samma gång tror jag. 

Direkt efter tolvslaget så åkte vi hem och Tobbe diskade. Måste säga att det var väldigt skönt att inte vakna bakfull, att få gå upp och inte ha något att städa undan från förra året.

 

Fastän att gårdagen var något jag aldrig mer vill uppleva så måste jag ändå säga att jag förstår att folk väljer att supa till det (även att ursäkten att det är nyår är lite löjlig). Men av det jag läste på min facebook igårkvll så var folk "tvugna" att supa, bara för att  det var nyår. Stackars jävlar. Men det är nog så att jag inte är någon partypingla direkt, har aldrig varit och kommer aldrig att vara. Visserligen älskar jag att gå till kåren, men hur ofta då? två gånger per termin? 

 

Något jag däremot förstår mig ännu mindre på än det där med att supa på nyår måste vara alla smällare och raketer. Visst, jag tycker det är fint. Men fy fan för alla som skjuter veckan innan nyår. Och alla stackars djur som far illa av skiten. Och TÄNK på alla pengar som man smäller av, det är ju helt sinnessjukt! det handlas ju för helt ofantliga summor! Tänk om man lagt de pengarna på något som gick till något bra? Rädda Barnen, Barncancerfonden, Hjärt- och lungfonden? WWF? Men nej då, de pengarna läggs på skit rent utsagt.

 

Nä, nästa nyår ska vi ta in på hotell med spa och bara ha det mysigt, sååå mycket mer värt än att supa.

 

Jag har aldrig varit så mycket för att supa, inte Tobbe heller. Den där "supakulturen" är så långt ifrån vårt liv, vi umgås inte heller med folk som lever i supakulturen, så det kanske också bidrar till hur jag uppfattade situationen igår? Nu har jag i alla fall testat att gå på fest, och jag behöver inte testa det igen, tack och lov.

 

Jag har grunnat på gårdagen hela dagen och jag kommer liksom inte någonstans. Jag köper att folk vill smälla smällare och supa. Men jag kan liksom inte förstå varför. "Vad" är det som gör att jag inte gillar att supa medans andra gillar det? Hur jag än vrider och vänder på det så kan jag inte se hur jag på något sätt skulle ha gillat situationen. Jag förstår att folk gillar att ha fester, så det kanske bara är så att jag inte förstår just den biten för att jag är så socialt handikappad?

Hur som helst resulterade gårdagen i ett löfte om att tänka till en extra gång innan jag ska dricka och fråga mig själv om det verkligen är värt det.

 

Man ser så många när man är ute som inte kan hantera alkoholen, och detsamma gäller mig. När jag går ut (främst med Hanna) så triggar vi varandra, jag tänker att jag har koll på situationen och att "en till kan inte skada". Så länge folk inte ifrågasätter hur mycket jag dricker så tycker jag inte att jag dricker för mycket, och så länge någon bjuder så tackar jag inte nej. Av ren jävla snålhet (kommer man från småland så gör man).

Så om folk tycker det är så roligt att supa på nyår som jagtycker det är att festa på kåren med Hanna så förstår jag att de gör det.

Men jag har flertalet personer på min facebook som super flera dagar i veckan (och som är bakfulla lika många dagar som de är fulla) och hur fan kan ett gift för kroppen vara värt det? Jag blir bara äcklad av det, men ändå tar jag inte bort dem. Jag tror nästan jag har kvar dem på facebook för att avskräcka mig själv från att dricka (uppenbarligen funkar det med tanke på att jag dricker väldigt sällan).

Jag vill lära mig att hantera alkoholen bättre när jag väl är full (och många förutom jag behöver VERKLIGEN lära sig det).

 

Det är nog bara så, hur trevliga okända människor än må vara, så är okända människor (speciellet många människor) inte min grej, Jag har nog en annorlunda syn på alkohol jämfört med de människor som super och festar. Det är inte min grej, och jag borde inte hänga upp mig så mycket på det, men jag vart nog mer chockad av hela nyårsfestsituationen än vad jag trodde att jag skulle bli. Det var nog en nyttig upplevelse, om än chokerande för mig att se en fest med egna ögon. Nu har jag testat, och jag behöver inte testa igen, men andra får gärna festa hur mycket de vill - bara jag inte "behöver" vara med :) 

En gång bokmal ALLTID bokmal.